torsdag 31 december 2009
tisdag 29 december 2009
Musketör-tjej!
Wilma har tre väldigt nära, omtyckta kompisar här på gården där vi bor. Hon har givetvis fler fina kamrater, men det är med M, J och D hon leker med mest.
Dessa 4 tjejer har mycket roligt tillsammans och nu under hösten har de inspirerats mycket av denna film:
Tjejerna har tagit varsin karaktär och så har de lekt musketörer. Wilma är Aramina - den grönklädda.
Jag, som annars är lite anti Barbie, tycker nog att om man som barn nödvändigt ska fastna för en Barbie-karaktär, så är det inte helt fel ur genusperspektiv att det blir en av musketörerna.
De är coola hjältar i filmen som krossar de manliga skurkarna och Barbie väljer faktiskt i slutet att tillsammans med med sina trogna vänner, ge sig ut på musketöruppdrag, istället för att stanna på slottet med prinsen.
Hursomhelst så önskadeWilma sig en Aramina-Barbiedocka i julklapp, vilket hon såklart fick.
Hennes kompisar fick också dockan till sina respektive karaktärer, så i detta nu sitter de hemma hos M och leker. En för alla, alla för en.....
Våran jul
Passar på att blogga lite medan jag för en gång skull är alldeles ensam. Eller....allldeles ensam är jag inte, Emma sover i vagnen, men Oskar är med Niklas på jobbet idag och Wilma är hos en kompis, så det är tyst och skönt!
Njuter av doften från granen och en kopp kaffe :).
Våran jul har varit lugn och trevlig. Julafton tillbringades delvis hemma hos min bror med familj, dit det också kom en tomte på besök. God mat, många klappar och lyckliga barn. Såsom en jul gör sig allra bäst med andra ord.
Lite bilder från julafton 2009:
Njuter av doften från granen och en kopp kaffe :).
Våran jul har varit lugn och trevlig. Julafton tillbringades delvis hemma hos min bror med familj, dit det också kom en tomte på besök. God mat, många klappar och lyckliga barn. Såsom en jul gör sig allra bäst med andra ord.
Lite bilder från julafton 2009:
I väntan på jultomten...
...äntligen kom han!
Oskar väntar ivrigt på sitt paket...
JA! Jag fick ett!!
Wilma har tagit emot sin 1:a klapp. Oskar prövar lyckan igen.
Somliga bryr sig mindre om tomten...
Oskar med en av sina favoriter. Lyftkranen!
Wilma med en av sina topp-önskningar. Mini Baby Born.
Morfar och pappa monterar lyftkran åt väntande gosse.
Emma omgiven av sina julklappar. (Och för er som undrar
så har hon en stjärna i pannan)
Lucas och Oskar leker med bilgaraget.
Pysseltjejer!
Hemma satt han såhär resten av kvällen...
Alla julklappar framlagda så tjusigt.
Vi konstaterade att vi (eller tomten förståss) lyckades bra i år.
Alla julklappar blev poppis!
Resten av julhelgen har barnen lekt o lekt o lekt med sin julklappar. Vi har också hunnit med en familjemiddag på annandagen. I söndags skulle vi ha besökt svärföräldrarna, men väderkaos med dåligt väglag satte stopp för den annars så trevliga utflykten. Jag hoppas den kan genomföras snart ändå!
God förtsättning önskar vi alla!
onsdag 23 december 2009
onsdag 9 december 2009
tisdag 8 december 2009
En ny kamera!
Lite fattigare på pengar kanske, men en ny kamera har vi nu!
Det blev en liknande den vi hade, en Casio, som lägligt nog fanns som kampanj på elgiganten. Köpte till en drulleförsäkring som täcker alla kostnader om olyckan är framme igen. Litar varken på mig själv eller mästerfotografen himself :).
Så, i morgon blir det till att julfota småtomtarna. Wish me luck!!
Det blev en liknande den vi hade, en Casio, som lägligt nog fanns som kampanj på elgiganten. Köpte till en drulleförsäkring som täcker alla kostnader om olyckan är framme igen. Litar varken på mig själv eller mästerfotografen himself :).
Så, i morgon blir det till att julfota småtomtarna. Wish me luck!!
söndag 6 december 2009
Skit också!!
Jag har lärt mig en sak....VI har lärt oss en sak, jag och Niklas.
Låt ALDRIG en 3-åring få hålla på med en sprillans ny elektroniksak :(.
Våran son älskar att fotografera och han gör det bra. Snabbt som attan har han lärt sig hur kameran fungerar, så han tar den så fort han får tillfälle och fotar runt här och dokumenterar som värsta pressfotografen.
Jag har dock lagt märke till hans vilja att hjälpa objektivet in då han stänger av kameran. Detta har resulterat i fula fläckar som grumlar linsen, så på sistone har han haft nya-kameran-förbud, en helt rimlig åtgärd tycker hans mor. Det finns ju en gammal kamera för honom att använda ändå.
MEN så lätt övertygar man inte en 3-åring!
Snabb som en vessla är han där när man nyligen fotat (och inte lagt bort kameran 2 meter över golvet) och kidnappar den stackars kameran.
Idag gick det fel....alldeles fel. Istället för att ge kameran till sin puckade mor (som lämnat den på köksbordet och hojtar om att han ska ge tillbaka den) så hivar han den i golvet, varpå den naturligtvis går sönder. Inga garantier i världen kan ersätta den, så nya kameran är utom all räddning.
Suck.....Jag säger som i Media Markt-reklamen - DET är puckat!
Nu blir det inget julkortsfotande de närmsta dagarna utan en jakt på en ny kamera. Lägg det till veckans agenda också.
Låt ALDRIG en 3-åring få hålla på med en sprillans ny elektroniksak :(.
Våran son älskar att fotografera och han gör det bra. Snabbt som attan har han lärt sig hur kameran fungerar, så han tar den så fort han får tillfälle och fotar runt här och dokumenterar som värsta pressfotografen.
Jag har dock lagt märke till hans vilja att hjälpa objektivet in då han stänger av kameran. Detta har resulterat i fula fläckar som grumlar linsen, så på sistone har han haft nya-kameran-förbud, en helt rimlig åtgärd tycker hans mor. Det finns ju en gammal kamera för honom att använda ändå.
MEN så lätt övertygar man inte en 3-åring!
Snabb som en vessla är han där när man nyligen fotat (och inte lagt bort kameran 2 meter över golvet) och kidnappar den stackars kameran.
Idag gick det fel....alldeles fel. Istället för att ge kameran till sin puckade mor (som lämnat den på köksbordet och hojtar om att han ska ge tillbaka den) så hivar han den i golvet, varpå den naturligtvis går sönder. Inga garantier i världen kan ersätta den, så nya kameran är utom all räddning.
Suck.....Jag säger som i Media Markt-reklamen - DET är puckat!
Nu blir det inget julkortsfotande de närmsta dagarna utan en jakt på en ny kamera. Lägg det till veckans agenda också.
Uppdatering
Det är inte ofta jag hinner blogga nuförtiden. Är det inte det ena barnet så är det den andra.....eller den tredje, som kräver uppmärksamhet. Däremellan är det hur mycker som helst att fixa med och gärna ha lite tid över till sig själv och maken.
Livspussel kallas det visst :).
Vi har iallafall julfint i vårt hus och en omgång pepparkakor har hunnits med att bakas och närsomhelst ska det tydligen fixas ett ståtligt pepparkakshus. Jag själv är inte värst inblandad utan det är Niklas som ska göra detta med barnen.
Jag tänkte däremot försöka mig på att ta bilder till årets julkort i samband med detta. Får se hur det går att få alla tre att samverka på en och samma bild.
I går var Oskar på sitt allra första besök hos frisören. Det var dags att låta de långa spretiga hårtestarna falla till förmån för en kortklippt frisyr. Han var sååå duktig och tålmodig! Imponerade stort på frisören.
Före.....
Livspussel kallas det visst :).
Vi har iallafall julfint i vårt hus och en omgång pepparkakor har hunnits med att bakas och närsomhelst ska det tydligen fixas ett ståtligt pepparkakshus. Jag själv är inte värst inblandad utan det är Niklas som ska göra detta med barnen.
Jag tänkte däremot försöka mig på att ta bilder till årets julkort i samband med detta. Får se hur det går att få alla tre att samverka på en och samma bild.
I går var Oskar på sitt allra första besök hos frisören. Det var dags att låta de långa spretiga hårtestarna falla till förmån för en kortklippt frisyr. Han var sååå duktig och tålmodig! Imponerade stort på frisören.
Före.....
och efter...
En riktigt stilig pojke blev det!
Veckan som kommer blir smått hysterisk. I morgon måndag ska Wilma till tandläkaren. Det är en inte alltför rolig följetong som vi ska lära oss hantera. Under tiden får Emma vara med mormor så att jag kan fokusera mig på rätt sak :).
Sedan tänkte jag att vi ska ge oss ut på jakt efter en fin julklänning åt Wilma och kanske även passa på att handla lite kläder för presentkorten vi fick när Emma föddes. Även en födelsedagspresent ska inhandlas för på kvällen bär det iväg till kusinen Johanna som fyller 8 år. Henne ska vi gratta!
På tisdag är det återbesök på MVC för min del och läkarkoll för Emma. Den dagen är det även Williams dag. 12 år skulle han ha fyllt i år min ängel...
Onsdag är det vilodag, men på torsdag händer det saker igen. Andra influensasprutan ska tas på Wilma och på eftermiddan är det pepparkaksbak på förskolan. På fredag ska Oskar ta andra sprutan och det måste vi enligt direktiv göra på barnläkarmottagningen eftersom han tillhör riskgrupp och är äggallergisk. Så det som vanligtvis är avklarat på någon minut, tar här minst en timme att genomföra eftersom vi måste vänta kvar 45 min efter att sprutan är tagen.
På lördag är det kalas för stor-kusinen Bella som blir myndig. Hallå! 18 år! Hur gick det till? Lilla brorsdottern...
Äldsta och yngsta kusinen tillsammans.
På söndag hoppas vi på besök från Esklistuna. Av svägerska med familj och ytterligare en kusin.
Som om inte allt detta vore nog så har både jag och Niklas julmiddagar inplanerade med respektive jobb. Inte på samma dag som tur är. Niklas har sin på onsdag kväll och jag ska iväg på min på fredag kväll.
Har inhandlat en bröstpump och flaskor så att Niklas kan mata Emma medan jag är borta.
Provade igår kväll att ge henne från flaskan och det funkade bra :). Jippi säger jag bara!! Brorsan hennes var nämligen inte alls lika övertygad om att bröstmjölk på flaska var ett bra substitut.
Så nu gäller det att samla ihop några måltider under veckan så att julmiddan kan avnjutas i lugn och ro på fredag kväll.
Innan jag avslutar för nu så måste jag ju visa hur vår lill-tjej ser ut nu. Hon förändras så snabbt tycker jag. har inte lyckats fånga ett leende på bild ännu, men de kommer allt oftare så snart så!
måndag 23 november 2009
När Emma föddes
En liten berättelse om hur det gick till när vår minsting kom till världen...
Lördagen den 31/10, på alla helgons dag, hade jag fått tid på Karolinska för att sätta igång förlossningen. Hade ju oroat mig mycket, senare halvan av graviditeten, att förlossningen skulle gå så snabbt att vi inte skulle hinna in. Detta med bakgrund mot att de andra förlossningarna gått snabbt, samt att mina prematura sammandragningar faktiskt i det tysta påverkat livmoderhalsen att öppna sig i förtid.
Nu hade jag ändå en tid, vilket kändes skönt att luta sig emot, även om jag trots allt ändå var lite nervös pga alla sammandragningar och förvärkar som terroriserade mig på kvällarna.
Fredag den 30/10, dagen innan vi skulle få träffa vår bebis, hade jag fullt upp att förbereda allt. Åkte med Wilma och handlade på dagen. Det var ju också Halloween-helg, vilket ju barnen såklart uppmärksammar, så ett helt kilo godis var klart nödvändigt att köpa :).
Sedan for dagen och kvällen fram i en hast. Stressade rätt mycket...kände att jag verkligen ville få så mycket som möjligt undanstökat. Ett besök på Williams grav var också ett måste.
Det sista jag gjorde var att hänga tvätten, sen kraschade jag i säng och hade inte de minsta lilla insomningsproblem.
Kl 03.10 vaknade jag av en värk. Kände direkt att det nu var fråga om värk och ingen oskyldig sammandragning. 10 minuter senare kom en till. Låg kvar i sängen till strax efter 04. Då hade jag haft värkar var 10:e minut ungefär och jag kände det var dags att börja klocka dem.
Väckte Niklas som somnat på soffan och sa att det nog hade startat av sig själv. Bad honom att gå och lägga sig för att få några timmars till sömn och lovade att säga till om det blev värre.
Halvsatt i soffan och klockade värkar, som inte blev direkt tätare, men däremot höll de i sig allt längre. De var helt hanterbara i smärtan och jag klarade mig bra genom att koncentrera mig och andas ordentligt.
Kunde äta, blogga och surfa runt på nätet mellan värkarna så någon direkt nöd gick det inte på mig.
Strax efter kl 06 ringde jag ändå till förlossningen. Hade då värkar var 8-9:e minut som höll i sig upp emot 1½ minut. Berättade läget, att jag hade tid för igångsättning på morgonen och varför (allt detta stod ju även att läsa i min journal som BM hade framför sig på dataskärmen), men att det nu hade startat av sig själv.
Talade om att jag kände mig orolig över att vattnet skulle gå, vilket kanske skulle betyda att vi inte hann in.
BM tyckte ändå inte det lät som att mina värkar var värst effektiva (?), hur hon nu kunde veta det. Dessutom var det rätt fullt på förlossningen fick jag veta...fast en plats fanns det.
Uttryckte min oro igen och det faktum att vi ändå skulle in dit på morgonen, men hon tyckte fortfarande att risken var alltför stor att vi skulle få vända hem igen och återkomma på eftermiddagen eftersom det var så hög belastning just då.
Till slut gav hon med sig och förstod min oro. Hon sa att jag kunde äta något i lugn och ro och sedan komma. Ringde mamma som redan var förberedd på att vara barnvakt. Passade på med ett litet bus....sa att det inte blir någon igångsättning, varpå hon utbrast i ett stort VAA!!!? Nej, för det har startat av sig själv så ni får komma NU! Jätteroligt att jävlas lite ;).
Väckte Niklas och tog själv en snabb dusch. Mamma och pappa kom strax innan 07 och jag försökte få ordning på det sista mellan värkarna.
Niklas gick och väckte Wilma för att tala om att vi skulle åka och föda bebisen nu. -"Vem bryr sig" sa hon och somnade om :). Härliga unge!
Precis innan vi skulle gå kom jag på att vi hade 1 kg, i princip orört godis hemma, vilket naturligtvis fick pakas ner i BB-väskan.
Från nu är klockslagen lite luddiga och endast ungefärliga. Var nämligen lite svårt att hålla koll.
Kom iväg runt 07 hemifrån. Pappa körde in oss till förlossningen på Karolinska sjukhuset. I bilen kom värkarna var 6-7:e minut och tilltog ännu lite mer i styrka, men fortfarande inte värre än att det gick bra att andas igenom dem.
Kom till förlossningen några minuter efter 7.30. Hängde över inskrivningsdisken när en värk kom. Fick gå in i ett mottagningsrum med detsamma och nu började värkarna göra ännu mer ont. Försökte kissa utan resultat och fick vänta en stund på BM som skulle skriva in mig.
Sen kom BM och satte en CTG för att hålla koll på värkarna och tanken var nog att jag skulle ligga sådär i ca 30 minuter. Klockan måste nu ha varit omkring 7.50. Inskrivningstiden var 7.45.
Som tur var råkade Niklas av misstag komma åt larmknappen då han skulle hämta vatten åt mig, så efter bara 2 värkar kom BM tillbaka. Hon läste av kurvan och såg att jag hade starka värkar var 5:e minut. Hon tyckte det var lika bra att göra en inre undersökning redan nu för att se hur långt gånget det var.
Förvåningen var stor (hos BM, inte hos oss andra) då hon upptäckte att jag var öppen 10 cm och helt utplånad. Här skulle födas barn!
Samtidigt börjar smärtan bli så svår att jag längtar efter lustgasen. Kommer in på förlossningsrummet vid 08 och börjar genast använda lustgasen. Värkarna kommer tätare och tätare och den nya BM som ska förlösa + en undersköterska har bråda dagar för att hinna duka fram allt.
Få en kanyl i armen och ett försök till ny CTG kurva görs. Jag har dock alltför ont för att vilja samarbeta med grejjer på magen. Eftersom vattnet ännu inte har gått så säger BM mellan två värkar att vid nästa värk tänker hon ta hål på hinnorna så att bebisen kan komma ut. Onödigt att dra ut på smärtan i onödan liksom. Sen lämnar hon rummet!! Hallå!? Jag ligger ju med värkar som avlöser varandra i princip. Konstigt gjort!
Naturligtvis hinner hon inte in igen tills nästa värk och i slutet på den så går vattnet. Eller går....det var en underdrift, hinnorna bokstavligen sprängs och vattnet sprutar tvärs över rummet och blöter ner allt.
USKan försöker torka så att de inte ska halka i allt vatten medan BM förvinner igen (?). Vid nästa värk känner jag att det börjar trycka på och strax kommer BM med en skaplelektrod som de vill fästa på barnets huvud. Jag undrar i mitt stilla sinne hur hon ska hinna få dit den och ser bara hur hon är på väg att föra in den när jag får en kystvärk som inte går att hålla emot.
BM kastar undan det hon har i handen med ett "äsch" och hojtar åt mig att jag ska hålla emot.
Hålla emot? Mot detta? Med vad?
Kroppen kör sitt eget race och innan vi hinner blinka så flyger en liten bebis ut och landar mellan mina ben. En flicka!! En lillasyster! Klockan är 08.25 och vi har varit på förlossningen ca 45 minuter.
Hon skriker direkt och får apgar 10, 10, 10. Rosig och fin i hyn är hon med massa fosterfett. Niklas klipper navelsträngen såklart och sedan kan vi inte slita blicken från vår lilla tjej.
BM och USKan är uppspelta och tackar för att de fick vara med om vår raketförlossning. Själv är jag mest lite chockad men samtidigt glad över att det blev som jag ville, om än med lite ändrade planer.
Lördagen den 31/10, på alla helgons dag, hade jag fått tid på Karolinska för att sätta igång förlossningen. Hade ju oroat mig mycket, senare halvan av graviditeten, att förlossningen skulle gå så snabbt att vi inte skulle hinna in. Detta med bakgrund mot att de andra förlossningarna gått snabbt, samt att mina prematura sammandragningar faktiskt i det tysta påverkat livmoderhalsen att öppna sig i förtid.
Nu hade jag ändå en tid, vilket kändes skönt att luta sig emot, även om jag trots allt ändå var lite nervös pga alla sammandragningar och förvärkar som terroriserade mig på kvällarna.
Fredag den 30/10, dagen innan vi skulle få träffa vår bebis, hade jag fullt upp att förbereda allt. Åkte med Wilma och handlade på dagen. Det var ju också Halloween-helg, vilket ju barnen såklart uppmärksammar, så ett helt kilo godis var klart nödvändigt att köpa :).
Sedan for dagen och kvällen fram i en hast. Stressade rätt mycket...kände att jag verkligen ville få så mycket som möjligt undanstökat. Ett besök på Williams grav var också ett måste.
Det sista jag gjorde var att hänga tvätten, sen kraschade jag i säng och hade inte de minsta lilla insomningsproblem.
Kl 03.10 vaknade jag av en värk. Kände direkt att det nu var fråga om värk och ingen oskyldig sammandragning. 10 minuter senare kom en till. Låg kvar i sängen till strax efter 04. Då hade jag haft värkar var 10:e minut ungefär och jag kände det var dags att börja klocka dem.
Väckte Niklas som somnat på soffan och sa att det nog hade startat av sig själv. Bad honom att gå och lägga sig för att få några timmars till sömn och lovade att säga till om det blev värre.
Halvsatt i soffan och klockade värkar, som inte blev direkt tätare, men däremot höll de i sig allt längre. De var helt hanterbara i smärtan och jag klarade mig bra genom att koncentrera mig och andas ordentligt.
Kunde äta, blogga och surfa runt på nätet mellan värkarna så någon direkt nöd gick det inte på mig.
Strax efter kl 06 ringde jag ändå till förlossningen. Hade då värkar var 8-9:e minut som höll i sig upp emot 1½ minut. Berättade läget, att jag hade tid för igångsättning på morgonen och varför (allt detta stod ju även att läsa i min journal som BM hade framför sig på dataskärmen), men att det nu hade startat av sig själv.
Talade om att jag kände mig orolig över att vattnet skulle gå, vilket kanske skulle betyda att vi inte hann in.
BM tyckte ändå inte det lät som att mina värkar var värst effektiva (?), hur hon nu kunde veta det. Dessutom var det rätt fullt på förlossningen fick jag veta...fast en plats fanns det.
Uttryckte min oro igen och det faktum att vi ändå skulle in dit på morgonen, men hon tyckte fortfarande att risken var alltför stor att vi skulle få vända hem igen och återkomma på eftermiddagen eftersom det var så hög belastning just då.
Till slut gav hon med sig och förstod min oro. Hon sa att jag kunde äta något i lugn och ro och sedan komma. Ringde mamma som redan var förberedd på att vara barnvakt. Passade på med ett litet bus....sa att det inte blir någon igångsättning, varpå hon utbrast i ett stort VAA!!!? Nej, för det har startat av sig själv så ni får komma NU! Jätteroligt att jävlas lite ;).
Väckte Niklas och tog själv en snabb dusch. Mamma och pappa kom strax innan 07 och jag försökte få ordning på det sista mellan värkarna.
Niklas gick och väckte Wilma för att tala om att vi skulle åka och föda bebisen nu. -"Vem bryr sig" sa hon och somnade om :). Härliga unge!
Precis innan vi skulle gå kom jag på att vi hade 1 kg, i princip orört godis hemma, vilket naturligtvis fick pakas ner i BB-väskan.
Från nu är klockslagen lite luddiga och endast ungefärliga. Var nämligen lite svårt att hålla koll.
Kom iväg runt 07 hemifrån. Pappa körde in oss till förlossningen på Karolinska sjukhuset. I bilen kom värkarna var 6-7:e minut och tilltog ännu lite mer i styrka, men fortfarande inte värre än att det gick bra att andas igenom dem.
Kom till förlossningen några minuter efter 7.30. Hängde över inskrivningsdisken när en värk kom. Fick gå in i ett mottagningsrum med detsamma och nu började värkarna göra ännu mer ont. Försökte kissa utan resultat och fick vänta en stund på BM som skulle skriva in mig.
Sen kom BM och satte en CTG för att hålla koll på värkarna och tanken var nog att jag skulle ligga sådär i ca 30 minuter. Klockan måste nu ha varit omkring 7.50. Inskrivningstiden var 7.45.
Som tur var råkade Niklas av misstag komma åt larmknappen då han skulle hämta vatten åt mig, så efter bara 2 värkar kom BM tillbaka. Hon läste av kurvan och såg att jag hade starka värkar var 5:e minut. Hon tyckte det var lika bra att göra en inre undersökning redan nu för att se hur långt gånget det var.
Förvåningen var stor (hos BM, inte hos oss andra) då hon upptäckte att jag var öppen 10 cm och helt utplånad. Här skulle födas barn!
Samtidigt börjar smärtan bli så svår att jag längtar efter lustgasen. Kommer in på förlossningsrummet vid 08 och börjar genast använda lustgasen. Värkarna kommer tätare och tätare och den nya BM som ska förlösa + en undersköterska har bråda dagar för att hinna duka fram allt.
Få en kanyl i armen och ett försök till ny CTG kurva görs. Jag har dock alltför ont för att vilja samarbeta med grejjer på magen. Eftersom vattnet ännu inte har gått så säger BM mellan två värkar att vid nästa värk tänker hon ta hål på hinnorna så att bebisen kan komma ut. Onödigt att dra ut på smärtan i onödan liksom. Sen lämnar hon rummet!! Hallå!? Jag ligger ju med värkar som avlöser varandra i princip. Konstigt gjort!
Naturligtvis hinner hon inte in igen tills nästa värk och i slutet på den så går vattnet. Eller går....det var en underdrift, hinnorna bokstavligen sprängs och vattnet sprutar tvärs över rummet och blöter ner allt.
USKan försöker torka så att de inte ska halka i allt vatten medan BM förvinner igen (?). Vid nästa värk känner jag att det börjar trycka på och strax kommer BM med en skaplelektrod som de vill fästa på barnets huvud. Jag undrar i mitt stilla sinne hur hon ska hinna få dit den och ser bara hur hon är på väg att föra in den när jag får en kystvärk som inte går att hålla emot.
BM kastar undan det hon har i handen med ett "äsch" och hojtar åt mig att jag ska hålla emot.
Hålla emot? Mot detta? Med vad?
Kroppen kör sitt eget race och innan vi hinner blinka så flyger en liten bebis ut och landar mellan mina ben. En flicka!! En lillasyster! Klockan är 08.25 och vi har varit på förlossningen ca 45 minuter.
Hon skriker direkt och får apgar 10, 10, 10. Rosig och fin i hyn är hon med massa fosterfett. Niklas klipper navelsträngen såklart och sedan kan vi inte slita blicken från vår lilla tjej.
BM och USKan är uppspelta och tackar för att de fick vara med om vår raketförlossning. Själv är jag mest lite chockad men samtidigt glad över att det blev som jag ville, om än med lite ändrade planer.
fredag 20 november 2009
Slipping Through My Fingers
Igår gick Wilma själv till skolan för första gången. Jag följde med henne ut och såg när hon traskade ner för backen längs stigen. Med jämna mellanrum vände hon sig om och vinkade för att slutligen småskutta fram till skolan och de väntande kompisarna.
Fick då denna sång i huvudet som svar på den känsla jag hade. Nynnade på den resten av dagen och jag lovar er.....ögonen är inte torra när jag lyssnar på den.
Den talar för sig själv. Varsågoda! Med mina favoriter och allt :).
lördag 14 november 2009
Lika?
Datumen och bildkvaliten skvallrar ju om årtal, men annars var det inte givet vem som var vem.
Wilma, Oskar och Emma som nyfödda.
Lite kul att jämföra....
fredag 6 november 2009
Det nya livet
Att gå från att bli 2-barnsförälder till 3-barnsförälder är stort och omvälvande. Många känslor, inte bara ens egna, ska hanteras och det händer saker nästan hela tiden. Ett underbart kaos kan man säga :).
Wilma och Oskar är helt underbara storasyskon som avgudar sin lillasyster. Det är sååå mycket kärlek!
Lilla Emma har vant sig snabbt vid att nästan alltid ha en famn att gosa i och vill inte gärna ligga för sig själv. Kan inte mamma eller pappa erbjuda en famn på momangen så är inte syskonen nödbedda att ställa upp.
Wilma och Oskar är helt underbara storasyskon som avgudar sin lillasyster. Det är sååå mycket kärlek!
Lilla Emma har vant sig snabbt vid att nästan alltid ha en famn att gosa i och vill inte gärna ligga för sig själv. Kan inte mamma eller pappa erbjuda en famn på momangen så är inte syskonen nödbedda att ställa upp.
I morgon blir hon en vecka vår lilla minsting. Niklas får vara hemma ytterligare en vecka och vi försöker verkligen ta vara på och njuta av varje minut. Det är verkligen en förmån att få vara hemma med betalning för att vänja sig vid sin nya familjetillvaro och hinna ta hand om varandra.
Det är det vi ägnar oss åt....all vår vakna tid just nu :).
Kärlek!
Just nu har Niklas tagit alla barnen och gått en promenad till affären. Wilma och Oskar fick en peng av mormor och morfar igår som de nu ska köpa något för. Med sig har den stolta truppen lillasyster sovandes i vagnen.
Under tiden passar jag alltså på att blogga lite, även om det känns lite trögt i hjärnan just nu. Vet precis vad jag ska skriva, men får liksom inte orden i hjärnan att nå ut till bokstäverna på tangentbordet riktigt.
Slutar svamla och avslutar med en bild på mina fina barn!
söndag 1 november 2009
lördag 31 oktober 2009
Värkar...
Idag har vi tid för igångsättning av förlossningen, men sedan nästan 3 timmar tillbaka (kring 03 inatt) har jag värkar som kommer regelbundet och med ordentlig styrka.
Nu är kl snart 06. Passar på att äta lite mellan värkarna och tänkte försöka ta en dusch. Sen blir det nog till att åka in.
Fortsättning följer....:)
Nu är kl snart 06. Passar på att äta lite mellan värkarna och tänkte försöka ta en dusch. Sen blir det nog till att åka in.
Fortsättning följer....:)
söndag 25 oktober 2009
Uppdatering
Det händer inte så mycket i mitt fantastiska liv just för tillfället. Är i ett tillståmd då humöret i allmänhet är nere på en rätt låg nivå. Förvärkar och ständig värk i fogarna, som sprider sig ner i benen, gör inte humöret bättre kan jag säga.
Är så innerligt trött på att vara gravid just nu och läääängtar efter pyret, som ju ska vräkas om bara 6 dagar!
Det som förgyller tillvaron för tillfället är min underbara familj, som med outtröttlig glädje sprider ljusglimtar och kärlek omkring sin trötta fru och mamma. Jag är er evigt tacksamma att ni finns och att ni står ut mina kära - Niklas, Wilma och Oskar!
Veckan som varit har bjudit på ett litet kusinbesök.
Lill-kusin Liam hade naturligtvis sina stolta föräldrar Sara och Kenneth med sig också, men de var inte helt villiga att ställa upp på bild. Det var trevligt att ha dem på besök iaf!
För övrigt så är det nu ladda inför förlossning som gäller. Ska försöka vila, vila och vila för det känns som att det kommer att ta ett tag innan man får sova ut nästa gång.
Hoppas på att få hämta bebis vagn denna vecka också. Den skulle absolut behövas när bebis väl är här.
Nu är det dags att skjutsa Wilma till ridskolan.
På återhörande!
Är så innerligt trött på att vara gravid just nu och läääängtar efter pyret, som ju ska vräkas om bara 6 dagar!
Det som förgyller tillvaron för tillfället är min underbara familj, som med outtröttlig glädje sprider ljusglimtar och kärlek omkring sin trötta fru och mamma. Jag är er evigt tacksamma att ni finns och att ni står ut mina kära - Niklas, Wilma och Oskar!
Veckan som varit har bjudit på ett litet kusinbesök.
Liam och Wilma
Oskar tyckte bebis Liam var jättesöt!
Lill-kusin Liam hade naturligtvis sina stolta föräldrar Sara och Kenneth med sig också, men de var inte helt villiga att ställa upp på bild. Det var trevligt att ha dem på besök iaf!
För övrigt så är det nu ladda inför förlossning som gäller. Ska försöka vila, vila och vila för det känns som att det kommer att ta ett tag innan man får sova ut nästa gång.
Hoppas på att få hämta bebis vagn denna vecka också. Den skulle absolut behövas när bebis väl är här.
Nu är det dags att skjutsa Wilma till ridskolan.
På återhörande!
tisdag 13 oktober 2009
Åka-hem-kläder
Alla våra ungar har av tradition fått något lite extrafint och noga utvalt att ha på sig vid hemfärd från BB. Detta barn är inget undantag!
![]()
![]()
Så idag begav jag mig, i sällskap med min kära mor, till ett av de större shoppingcentren i norra Stockholm. Blivande mormor passade på att skämma bort sitt ännu inte födda barnbarn lite och mamman fick det hon suktat efter :).
Svart-vit randig heldress från Po.p med tillhörande mössa. Vit enkel body och svart-grå randiga strumpor. Så snyggt så!
Köpte faktiskt litte mer än vad ovanståendee bild visar, bla en mössa, ett par byxor och några till bodysar. Men det är tänkt mer som baskläder och inte så kul att visa upp på bild :).
Nu saknas bara en ny kamera. Den ska förhoppningsvis inhandlas i morgon på nya elgiganten i Barkarby.
Ja just det! Bebis saknas också....men sen så!
måndag 12 oktober 2009
Nu vet vi :)
Lördag den 31/10, på självaste alla helgons dag, ska vi kl 08.00 på morgonen infinna oss på Karolinska för att sätta igång förlossningen (OM det inte råkar vara fullbelagt vilket vi isf får veta per telefon innan).
Nu bara hoppas jag på att inget händer innan, när allt nu hittills gått så smidigt.
Känns skönt att se målsnöret där 19 dagar framåt i tiden. 19 dagar tills vi blir 3-barnsföräldrar och en efterlängtad lillebror eller lillasyster kommer till vår familj *längtar*!!
Bjuder på en av de sista magbilderna. Nu kan den inte komma längre ner :).
![]()
Nu bara hoppas jag på att inget händer innan, när allt nu hittills gått så smidigt.
Känns skönt att se målsnöret där 19 dagar framåt i tiden. 19 dagar tills vi blir 3-barnsföräldrar och en efterlängtad lillebror eller lillasyster kommer till vår familj *längtar*!!
Bjuder på en av de sista magbilderna. Nu kan den inte komma längre ner :).
torsdag 8 oktober 2009
Det närmar sig...
För två veckor sedan skickade min läkare en remiss till spec MVC för att jag ska få en planerad igångsättning. Fram tills idag har jag inte hört ett ljud och oron har ökat för varje dag över vad som kommer att hända. Är så rädd att förlossningen sätter igång utan att jag hinner med.
Igår ringde jag och lämnade meddelande till min barnmorska och idag ringde hon upp mig.
I min journal står nämligen en anteckning från spec MVC på Karolinska att jag ska bli igångsatt i v. 37-38, pga tidigare raska förlossningar.
Om två dagar är graviditeten 35 fullgångna veckor.
Det kan innebära att vi har bebis hos oss om ca 3 veckor bara!!!
Det är ju snart!
Alldeles nära!
Om det går som jag vill så blir jag igångsatt någon gång under höstlovet, men jag vågar inte hoppas för mycket.
I morgon ska jag ringa till spec MVC för lite mer information. Vill ju gärna ha en till kontroll innan för att se statusen.
Fortsättning följer...
Igår ringde jag och lämnade meddelande till min barnmorska och idag ringde hon upp mig.
I min journal står nämligen en anteckning från spec MVC på Karolinska att jag ska bli igångsatt i v. 37-38, pga tidigare raska förlossningar.
Om två dagar är graviditeten 35 fullgångna veckor.
Det kan innebära att vi har bebis hos oss om ca 3 veckor bara!!!
Det är ju snart!
Alldeles nära!
Om det går som jag vill så blir jag igångsatt någon gång under höstlovet, men jag vågar inte hoppas för mycket.
I morgon ska jag ringa till spec MVC för lite mer information. Vill ju gärna ha en till kontroll innan för att se statusen.
Fortsättning följer...
söndag 27 september 2009
fredag 25 september 2009
Kläder, kläder, kläder
Igår var jag faktiskt lite duktig.
Inhandlade kartonger och fler trådbackar till skötbordet. Sedan fick N baxa ut alla kartonger med barnkläder ur förrådet, så att det blev ett smärre kaos i köket, varpå jag började sortera.
Till min stora förskräckelse inser jag efter ett tag att mycket av de allra minsta plaggen i strl 50/56 av neutral sort, inte längre finns kvar. Vet att jag givit bort en del, men trodde det skulle finnas mer än vad som fanns.
Sorterade iaf efter storlek och packade om snyggt och prydligt i kartonger. Tog också fram de av de minsta plaggen som passar både kille och tjej och gjorde i ordning mer plats vid skötbordet. Alltså vårat Elfa-skötbord måste vara den möbel i vårt hem som sväljer mest innehåll i förhållande till dess storlek.
När alla kläder är på plats så finns där fulla kläduppsättningar till 2 barn, en bebis och en treåring, blöjor till båda, haklappar, snuttar, tvättlappar och allmänna skötgrejer som salvor, våtservetter etc. Me like!!
Hursomhelst så gjorde insikten av det sparsamma klädutbudet för bebis att jag idag gick loss på lite shopping. Inget vidlyftigt alls, utan mest lite basutbud så att stackarn har något till att börja med.
Skulle det visa sig vara en tjej så har vi lite till att plocka fram, men det är så oerhört flickigt att jag inte bemödar mig förrän jag säkert vet att det kommer till användning.
Detta blev det idag:
En pyjamas med söta ugglor på, 2 par trikåbyxor och 2 bodys.
Sen tidigare inköp har vi ju den fina fleeceoverallen:
Nu saknas bara något "fint" att åka hem från BB i, men det ska vi inhandla tillsammans tänkte jag. Wilma vill så gärna också köpa något plagg, men idag när jag frågade henne så tyckte hon det var bäst att vänta tills bebisen var född så att hon vet vem det är. Klok flicka!
Nu är det dags att hämta Oskar från förskolan och sen ska vi njuta av fredag och den kommande helgen!
Inhandlade kartonger och fler trådbackar till skötbordet. Sedan fick N baxa ut alla kartonger med barnkläder ur förrådet, så att det blev ett smärre kaos i köket, varpå jag började sortera.
Till min stora förskräckelse inser jag efter ett tag att mycket av de allra minsta plaggen i strl 50/56 av neutral sort, inte längre finns kvar. Vet att jag givit bort en del, men trodde det skulle finnas mer än vad som fanns.
Sorterade iaf efter storlek och packade om snyggt och prydligt i kartonger. Tog också fram de av de minsta plaggen som passar både kille och tjej och gjorde i ordning mer plats vid skötbordet. Alltså vårat Elfa-skötbord måste vara den möbel i vårt hem som sväljer mest innehåll i förhållande till dess storlek.
När alla kläder är på plats så finns där fulla kläduppsättningar till 2 barn, en bebis och en treåring, blöjor till båda, haklappar, snuttar, tvättlappar och allmänna skötgrejer som salvor, våtservetter etc. Me like!!
Hursomhelst så gjorde insikten av det sparsamma klädutbudet för bebis att jag idag gick loss på lite shopping. Inget vidlyftigt alls, utan mest lite basutbud så att stackarn har något till att börja med.
Skulle det visa sig vara en tjej så har vi lite till att plocka fram, men det är så oerhört flickigt att jag inte bemödar mig förrän jag säkert vet att det kommer till användning.
Detta blev det idag:
En pyjamas med söta ugglor på, 2 par trikåbyxor och 2 bodys.
Sen tidigare inköp har vi ju den fina fleeceoverallen:
Nu saknas bara något "fint" att åka hem från BB i, men det ska vi inhandla tillsammans tänkte jag. Wilma vill så gärna också köpa något plagg, men idag när jag frågade henne så tyckte hon det var bäst att vänta tills bebisen var född så att hon vet vem det är. Klok flicka!
Nu är det dags att hämta Oskar från förskolan och sen ska vi njuta av fredag och den kommande helgen!
tisdag 22 september 2009
Sååå trött!
Fastän jag "bara" är hemma hela dagarna och såsar i soffan, så känns allting så övermäktigt jobbigt just nu. Finns 100 små projekt att ta tag i, men motivationen infinner sig inte riktigt.
Har bestämt mig för att inte stressa upp mig och göra saker bara för att. Den hinns nog med ändå till slut.
Orkar inte blogga heller....har ju inget vettigt att skriva känns det som, varken för min egen del eller för någon annans.
Ett problem som uppstått sista dagarna är att jag har lite svårt att andas ibland. Förmodligen ligger nåt litet virus och skramlar i luftvägarna, som gör att mina redan så ansträngda ihoptryckta lungor får det ännu jobbigare. Hoppas dock att det blir bättre snart. Orken blir inte bättre av att inte kunna andas precis.
På torsdag är det läkarkoll. Skulle ha varit redan förra veckan, men då blev besöket uppskjutet pga att läkaren var borta. Hoppas på bättre tur denna vecka.
Ikväll ska jag nog be N om att ta fram kartongerna med bebiskläder. Känns som en lagom utmaning att sortera lite sådana och tvätta upp det som ska användas i början. Måste inhandla lite förvaringslådor också så att det blir mer överskådligt. Just nu ligger alla kläder huller om buller.
En sak till som måste inhandlas är två nya trådbackar till skötbordet. Oskar och bebis får nämligen samsas där ett tag, så det behövs lite mer utrymme.
Näe....inga mer "måsten" nu. Men det känns iaf som att kläder är hyfsat viktigt att ha när bebis väl kommer. Resten kan man ta sen!
Har bestämt mig för att inte stressa upp mig och göra saker bara för att. Den hinns nog med ändå till slut.
Orkar inte blogga heller....har ju inget vettigt att skriva känns det som, varken för min egen del eller för någon annans.
Ett problem som uppstått sista dagarna är att jag har lite svårt att andas ibland. Förmodligen ligger nåt litet virus och skramlar i luftvägarna, som gör att mina redan så ansträngda ihoptryckta lungor får det ännu jobbigare. Hoppas dock att det blir bättre snart. Orken blir inte bättre av att inte kunna andas precis.
På torsdag är det läkarkoll. Skulle ha varit redan förra veckan, men då blev besöket uppskjutet pga att läkaren var borta. Hoppas på bättre tur denna vecka.
Ikväll ska jag nog be N om att ta fram kartongerna med bebiskläder. Känns som en lagom utmaning att sortera lite sådana och tvätta upp det som ska användas i början. Måste inhandla lite förvaringslådor också så att det blir mer överskådligt. Just nu ligger alla kläder huller om buller.
En sak till som måste inhandlas är två nya trådbackar till skötbordet. Oskar och bebis får nämligen samsas där ett tag, så det behövs lite mer utrymme.
Näe....inga mer "måsten" nu. Men det känns iaf som att kläder är hyfsat viktigt att ha när bebis väl kommer. Resten kan man ta sen!
torsdag 10 september 2009
Barnmorskebesök
Hos barnmorskan idag kunde det konstateras att bebis nu har vänt sig med huvudet ner. Det känns skönt, inte minst kroppsligt, då det har varit smått obekvämt stundtals med en bebis på tvären. Är nu i v.31, så det går framåt....om än sakta.
Nästa Torsdag ska jag på en läkarkoll för att se att inte livmoderhalsen blivit påverkad av mina smmandragningar. Samtidigt ska det då skrivas en remiss till förlossningen på KS, dit jag ska få komma och prata med en förlossningsläkare om mina tidigare förlossningar och min nuvarande oro, samt göra en förlossningsplanering.
Oron bygger lite på att jag helt enkelt är rädd att förlossningen ska gå för snabbt. Mina tidigare förlossningar har haft något av racerkaraktär, vilket gjort att varken jag eller barnen mått särskilt bra direkt efteråt.
Är dessutom rädd att Niklas inte ska hinna hem, att jag ska vara ensam med barnen osv osv, när det väl sätter igång.
Förhoppnigsvis får jag tid för en planerad igångsättning, där såväl jag som barnmorskorna kan ha kontroll över situationen och jag slipper gå och oroa mig tiden som är kvar.
Om detta nu skulle bli verklighet, vilket är högst troligt, så innebär det att vi kan ha bebis hos oss om ca 6 veckor. Det är ju typ snart!!
Tiden går framåt.....trots allt.
Nästa Torsdag ska jag på en läkarkoll för att se att inte livmoderhalsen blivit påverkad av mina smmandragningar. Samtidigt ska det då skrivas en remiss till förlossningen på KS, dit jag ska få komma och prata med en förlossningsläkare om mina tidigare förlossningar och min nuvarande oro, samt göra en förlossningsplanering.
Oron bygger lite på att jag helt enkelt är rädd att förlossningen ska gå för snabbt. Mina tidigare förlossningar har haft något av racerkaraktär, vilket gjort att varken jag eller barnen mått särskilt bra direkt efteråt.
Är dessutom rädd att Niklas inte ska hinna hem, att jag ska vara ensam med barnen osv osv, när det väl sätter igång.
Förhoppnigsvis får jag tid för en planerad igångsättning, där såväl jag som barnmorskorna kan ha kontroll över situationen och jag slipper gå och oroa mig tiden som är kvar.
Om detta nu skulle bli verklighet, vilket är högst troligt, så innebär det att vi kan ha bebis hos oss om ca 6 veckor. Det är ju typ snart!!
Tiden går framåt.....trots allt.
onsdag 9 september 2009
090909 kl 09:09
Ja, det är faktiskt så det står på datorns kalender nu när jag börjar skriva det här inlägget. Fast det känns som vilket klockslag som helst, en alldeles vanlig onsdag. Magin uteblir....
Magiskt däremot var det i söndags, då Wilma fyllde 7 år. Tänk att vi haft henne så länge! Ibland känns det som igår hon låg där på min mage och pustade efter att ha farit ut som en raket.
Nu är hon stora tjejen som går i ettan. Kavat och kaxig när det behövs och världens goaste, finaste tjej man kan tänka sig!
.JPG)
.JPG)
Magiskt däremot var det i söndags, då Wilma fyllde 7 år. Tänk att vi haft henne så länge! Ibland känns det som igår hon låg där på min mage och pustade efter att ha farit ut som en raket.
Nu är hon stora tjejen som går i ettan. Kavat och kaxig när det behövs och världens goaste, finaste tjej man kan tänka sig!
.JPG)
.JPG)
Wilma när hon var mellan 10 mån och ett år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)