Bästa vagnen?

Jag har börjat fundera i banorna att vi till våren/sommaren ska sälja Emmas fina Emmaljunga city cross och köpa en mindre smidigare vagn.
Tittar man sig omkring så tycks trenden vara ju mindre vagn desto bättre. Det känns närapå unikt att möta någon barnvagnsförare som inte har en liten sak med svängbara framhjul och jag tycks vara än mer unik som tydligen inte upptäckt alla fantastiska fördelar med dessa vagnar.
Hursomhelst så kändes det häromdagen att jag nästan ville köpa en sån här vagn:

Fast bara nästan och enbart för att det var kampanj på den....

Idag bäddade jag ner en 78 cm lång Emma i vår fina City Cross. Där låg hon som en prinsessa på ärten, utsräckt i åkpåsen och med huvudkudde och allt, och somnade på 2 sekunder. Varmt, gott och ombonat hade hon det och kunde sova gott medan jag lekte ute med storebror.

När vi kom in efter en timme var hon lika varm som om hon hade legat i sängen.

Utan problem kunde jag dessutom manövrera vagnen med en hand och dra storebror på snowracern med den andra handen. 

DÅ kom jag på varför jag inte vill ha en vagn som den ovan. Visst kanske den rentav skulle vara toppenbra på semestern och som resevagn, men som huvudvagn...nej!

Om det inte vore för vetskapen om att vi verkligen behöver en mindre vagn inför semestern, så skulle jag gärna ha kvar den vi har. Jag menar, den är så rejäl men samtidigt så smidig, att den håller länge till. Problemet är just att den tar för stor plats i bilen, plats som vi behöver till annat när vi ska åka iväg i sommar.

Så då kvarstår frågan....ha 1 vagn som fyller alla behov, eller ha 2 vagnar som uppfyller varsitt behov?

Detta borde kunna kvala in under veckans i-landsproblem så då har vi det ur världen iallafall ;).

En sjuk vecka

I veckan fick vi ovälkommet besök av den mest fruktade sjukdomen av alla! Jag talar naturligtvis om magsjuka :(.

Varför är vi så rädda för den egentligen? För jag har då aldrig träffat någon som tycker att magsjuka är en OK sjukdom att få.

Jag har fått anledning att analysera och bearbeta mig egen rädsla den här veckan och jag har nog kommit fram till att det värsta med sjukdomen är att den är så okontrollerbar. Feber och värk kan man hyfsat komma tillrätta med, men magsjukeeländet bara är där utan att vi kan göra något åt det.

Speciellt jobbigt är det när barnen drabbas tycker jag, eftersom det då krävs att man måste ta kontrollen över både barnet och magsjukan.

Natten mellan tisdag och onsdag sov jag kanske en timme. Resten av tiden torkade jag kräks eller låg på helspänn för att tolka signaler som kunde tyda på att kräks var på G, så att jag kunde hiva fram en bunke i tid, för att slippa kliva upp ännu en gång och riva bort sängkläder.

Ja ni hör ju själva hur sjukt det är!

Lyckligtvis släppte magsjukan sitt grepp om Oskar ganska snabbt, så redan under eftermiddagen var han på benen igen. Vi har dock tagit lite säkerhetsmarginaler och hållit oss hemmavid veckan ut, för under torsdagen visade det sig att Emmas mage var lite kass även den. Troligtvis inte magsjuka, men för säkerhets skull höll jag henne hemma också.

Nu tycks alla vara friska hursomhelst och det tackar vi för!!

Nu något helt annat :).

Emma tycker inte om att bli kladdig om händerna. I veckan gjorde jag egen fingerfärg som jag tänkte hon kunde kladda med, men icke!

Såhär mottogs det:

Jag är skeptisk mamma!

Uäääh! Ta bort det här kletiga!

Såhär kan vi ju inte ha det tänkte jag då. En Brånnare som är rätt för färgkladd. Nä, sånt måste arbetas bort :). Sagt och gjort inhandlade jag lite vanlig fingerfärg, vattenfärger o.dyl. Nu skulle här målas! I dagarna två har vi nu skapat det finare alstret efter det andra och Emma....ja, se och njut!

Försök 1:

Ok, mamma! Nu har jag dragit med penseln. Är vi klara?

Koncentration

Somliga har fått nog!

Försök 2, idag fredag:

Vad ska jag göra nu? Jag har inget att ta med!

Fingrarna!? Skulle inte tro det!!

Läromästarinnan!

Okej! Pensel är bättre, mycket bättre!

Inte nudda färgen, inte nudda färgen!

Sedär! Så tjusigt! Å vad kul!!

Måla mera! (inte nudda färgen)

Brorsan hakar på och han tillhör inte heller de blyga.

Emma börjar släppa kontrollen lite. Vänsterhanden

vill arbeta den med!

Bordet behöver piffas upp!

SÅ härligt tycker Oskar!

Nu är vi inne på målning 2. Klart mer aktiv med penseln.

Det heter ju fingerfärg av någon anledning!

Åh, kolla min hand!! Massa färg!

Ousch!! Nu kan jag faktiskt inte fortsätta. Ta mig

härifrån!!

Fortsätter vi såhär några gånger till så kanske hon lär sig att kladd är helt OK. Måla är dessutom ett väldigt roligt sätt att umgås på. Fredagsmys på högsta nivå!

En låt med minnen

Som människa tror jag att man har lätt att förknippa olika händelser och personer med viss musik och vissa låtar.  Det bor nog många minnen i de flesta musikstycken skulle jag tro!

Musik för mig betyder väldigt mycket. Alla stora och för all del mindre stora händelser i mitt liv representeras av en låt, liksom alla personer som står mig nära.

Första "tryckaren" på skoldiscot har en låt, sommaren 1990 har en låt, bröllopet har en låt, alla graviditeter har en låt osv. osv.

Ikväll tittade jag på "På spåret" och där spelades i slutet Jon&Vangelis låt "I´ll find my way home". Då gick mina tankar oavkortat till min kära vän Kaisa, som jag nog skulle våga påstå är den person efter Niklas som känner mig allra bäst. Hon har sett allt, hört allt och avslutar gärna tankarna jag börjar tänka. I 22 år har vi varit ett par nu :).

Denna låt lyssnade vi på igen och igen och igen och igen.....och fick liksom aldrig nog. Vi låg bredvid varsin högtalare och lyssnade på HÖG volym, så att vi inte skulle missa något.

Idag lyssnar vi inte på den längre när vi ses, men det behövdes bara några sekunders intro för att min hjärna direkt skulle förknippa låten med Kaisa.

Den håller än tycker jag :).

Lördag morgon

Den må vara tröttsam vintern....men nog är den vacker allt!

Utsikt från Wilmas fönster lördag morgon!

Kurs i snökaos

Rubriken ovan borde kunna tolkas på fler sätt och hur du än väljer att tolka den så definierar den min dag på ett alldeles ypperligt sätt.

Idag har jag varit på kurs....i HLR - hjärt/ lungräddning och barnolycksfall.

SL och Sigtuna kommun borde ha gått en kurs i snökaos - så gör vi!

OK, det har snöat MASSOR! 3 dm djup snö i bästa fall och ännu värre på de ställen snön drivit och bildat stora vallar.
Jag blev inte jätteglad över att vara ute och skotta kl 06.10 i morse, men det var nödvändigt för att komma ut öht. Mina grannar hade tänkt lika, så över lag så såg det relativt bra ut på våran gata kl 07.05 i morse då jag gick hemifrån och skulle lämna barnen.
Det var ett parti som var lite knixigt och svettigt, men där hade jag inte förväntat mig att det skulle vara plogat. Däremot så tycker jag att gångvägar till och från skolor och förskolor borde ha någon sorts prioritet, likaså parkeringsplatser. Människor som ska till Sveriges största arbetsplats borde väll ändå kunna ta sig fram?

Detta hade inte kommunen tänkt på alls.

Att lämna barnen visade sig bli ett äventyr i sig och en uppvisning i usel kommunal väder-framförhållning.
Skolgården gick inte att korsa pga all snö, så vi fick gå runt, kliva över och klafsa i decimeterdjup snö fram till fritids. Här kunde jag ändå dra pulkorna.
In till lillans förskola var det upptrampat och hjälpligt skottat innanför staketet, så att vi kunde komma fram till dörren. Att dra pulkorna var däremot tvärkört.
På sonens förskola hade pedagogerna (!) skottat och dessutom varit ute med spade och hjälpt bilister som kört fast på parkeringen när de skulle lämna sina barn.
En eloge till dem, men i ärlighetens namn så har ju förskolans pedagoger i regel liiite annat att pyssla med än snöröjning om morgnarna.

EN (!) sketen traktor såg jag på min vandring. Vart var alla andra?
Inte någonstans tycktes det varit OK plogat och överallt försökte folk ta sig fram efter bästa förmåga. Att Sverige inte tar sovmorgon bara för att det snöar borde man kunnat räkna ut tycker jag.

Nu kanske jag låter naiv och alldeles underskattar problematiken i att röja undan snö, som man med över ett dygns framförhållning visste skulle komma. Jag hoppas bli förlåten isåfall!

De som verkligen hade anledning att kasta in handduken och se sitt uppdrag som omöjligt, borde ha varit bussar och tåg. Och visst, denna morgon när jag för en gång skull hade behov av buss för att ta mig till kursen ute vid Kolsta, så uppstod en del svårigheter, men bussarna GICK!!
Till skillnad mot övriga Stockholms län så levererade bussbolagen i både Upplands Väsby och Sigtuna kommun och det tackar vi för.
Något frustrerande förståss att missa anslutningsbussen och dra på sig ytterligare försening till det redan tighta schemat. När det sedan visade sig att bussen inte heller tänkte stanna på min hållplats ute i ingenstans, så blev det än mer frustrerande.
Ett besök på Arlanda terminal 5 och en taxiresa senare så kom jag ändå fram till stället där kursen hölls, endast 25 minuter sen. Det kunde ha varit värre...

Kurs i snökaos var det!

Min kurs i HLR var hursomhelst alldeles fantastiskt bra och skjuts ända hem fick jag efter dagens slut vilket jag var oerhört tacksam över.

Nu väntar sängen och jag längtar verkligen efter att få sova efter den här dagen.
I morgon måste jag köpa nya skor.
Godnatt!

Ny bil!

Efter vändor av våndor och grubblerier så slog maken idag till och bokade en helt sprillans ny bil som han kan pendla med till och från jobbet.
I dagsläget har han ju en gammal Suzuki swift, som förvisso är helt funktionsduglig, men något osäker och opraktisk för hans behov. Framför allt måste han få plats med alla barnen och det får han inte i Suzukin där airbagen på passagerarplatsen inte går att koppla ur (vilket vi trodde från början).

Under några veckor har han nu haft koll på Hyundais lill-bil i10, som dels är klassad som miljöbil och dessutom tillräckligt snål för att vi ska tjäna en bra slant på bensinpengar varje månad.
Kampanjerbjudande efter kampanjerbjudande poppar upp på denna bil och igår hittade Niklas det ultimata......i Göteborg!!!

Priset är oförskämt bra för att vara en ny bil och med alla garantier och andra fördelar som följer med på köpet, så skulle vi knappast ha tjänat på att köpa en äldre modell i 50 t kr klassen som vi tänkte ett tag.

Bilen ser ut exakt som den på bilden ovan och troligen ska den hämtas hem i slutet på nästa vecka.

Det bästa av allt är att jag får tillbaka våran stor-bil som kommer att skänka mig friheten åter :). Jippi!!!

Våran skrivbordsbild just nu

En underbart sovande Wilma, 10 månader gammal.

Kolmådern juli 2003

Wilma in action!

På ett år kan man lära sig mycket

Det skiljer 12 månader och några dagar mellan klippen. Snacka om att utvecklas!

Babblarna är f.ö Emmas nya idoler. 100 ggr om dagen hör vi låten och böckerna läser vi om och om igen. Hon får aldrig nog ungen!

På halvfart

Just nu går tillvaron lite på halvfart känner jag.

Sen en vecka tillbaka har jag känt mig mer eller mindre förkyld. Mådde lite bättre i början av veckan, men i onsdags så blev jag sämre igen med onda bihålor och allmänt förkyld.

Som tur var så vabbade jag med Wilma då, så jag fick lite välbehövlig vila ändå.

Annars är det full fart! Dagarna går i racerfart och för varje dag som går så begriper jag ännu mindre hur jag nånsin ska kunna jobba 100% igen. Det är som om min hjärna har glömt bort hur det var att jobba heltid och ha barn, och då är det ändå först nu efter Emma som vi valde att jag skulle gå ner i tid, så det var ju inte precis åratal sen.

Tanken med att jobba 75 % är ju just TIDEN. Tiden som känns så oerhört viktig nu när barnen är små. Och den tiden går åt....lätt! Det är ju inte så att vi kommer hem och inte har något att göra. Tvärtom så pinnar eftermiddagen på och vips så är det dags att börja med middan.

På onsdagar och torsdagar har jag mina "sena" dagar, till 16 samt 16.30. Ofta kan Niklas planera in sin tidiga dag på min 16.30 dag, men ibland blir det jag som får hämta och då är vi inte hemma förrän efter 17. Då är det en kamp mot klockan för att hinna laga middan till vrålhungriga ungar.

I mitt stilla sinne brukar jag då undra HUR det skulle vara att ha det så VARJE DAG?

Jag skulle bli tokig!

Nä, någon 100% arbetstid kan jag inte se i sikte inom de närmsta åren.

I helgen hoppas jag att vi kommer må hyfsat bra!

I morgon lördag ska vi först till Stilbil och kolla in lite bilar. Kanske blir vi med ny bil?

Efter det kommer Wilmas kompis Jennifer hit och ska sova över. I samma veva ska jag faktiskt gå på Tupperwareparty. Det var 100 år sedan jag var på ett sådant och jag trodde faktiskt att Tupperware avvecklat sin verksamhet, men icke!

Jag äger fortfarande massvis med byttor och kannor efter att jag själv var försäljare en gång i tiden. De går ju aldrig sönder :). Men jag är mest lite nyfiken på vad som finns nu.

På kvällen blir det.......*trumvirvel*

Det ser vi fram emot med spänning!

Jag har superlåga förväntningar efter att ha spanat in startfälten från alla deltävlingar, men är man ett schalgerfan så är man oavsett vilka som är med.

Det kan bara bli bättre :).

Nu är det dags att gå och lägga sig.

Emma sover som en kratta på nätterna så nattsömnen blir inte som den borde vara. Men, men....rabblar mantrat "this too shall past" och intalar mig att det snart kommer att blir bättre!