Ska jag skratta eller gråta?

Idag på eftermiddan, när det var som mest full rulle på jobbet, så ringer en av pedagogerna från Emmas förskola och meddelar......jovisst, att hon är sjuk naturligtvis!
JAG BLIR GALEN!!!

Helt allvarligt så orkar jag inte med mer sjukdomar nu. Det går fan bara runt!
Tycker synd om mig själv som aldrig får jobba (och jo, vi delar lika på vab i den mån det går, men just nu är Niklas inne i en hektisk fas på sitt jobb då han behövs mer än annars, därav den tillfälliga snedfördelningen).
Tycker också synd om mina kollegor som aldrig får ha mig där.
Men mest synd är det om mina barn som denna vinter verkligen turas om att vara sjuka.

Vi har betat av det mesta vid det här laget; magsjukor, urinvägsinfektioner, allergireaktioner samt etthundrasjutton virus.... och vad som erbjuds denna gång vet jag ännu inte. Feber är symtomet än så länge samt en öppen kran som droppar.....nej, rinner i ansiktet.

Ja, ja, det här går också över - this too shall past - men det börjar onekligen bli drygt nu.

Piggar upp stämningen här lite med trevliga bilder från veckan som varit.

Bakdag! Vi bakar smiley-kakor :)

 En morgon vid frukosten började Emma lägga yoghurt

på sitt huvud. Bara sådär! Knasungen min :)

Cleo och Oskar, för dagen matchande klädda, 

rockar loss på keyboarden!

 Så till sist - Dags att deklarera!!

Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om vår. I morgon är en annan dag i vab-fabriken ;).

Ny design

Har ledsnat för längesen på bloggens design, men inte orkat ta itu med alla 100-tals valmöjligheter som finns....förrän ikväll.

Så nu är den som ny igen!!

Tar ett djupt andetag...

...blundar, sväljer och vågar uttala orden: frisk! förskolan! jobba!

Idag har Oskar ätit ordentligt och visat sitt rätta jag. Förvisso hade han lite ont i magen en kort stund efter lunch, men inte värre än att det gick över efter en toasittning.

Så...i morgon lämnar jag mina barn, går till jobbet och ber en bön att alla håller sig friska nu och i fortsättningen.

Fortsätter vabba

Oskar insjuknade i något vi tror var magsjuka natten mot torsdag. Han kräktes en gång och sov sedan lugnt hela natten, men på morgonen mådde han uppenbart dåligt och låg på soffan mest hela förmiddagen. På dagen hade illamåendet övergått till feber och dåligt allmäntillstånd och så höll det på.
På fredagen visade han lite förbättring, men då blev han risig i magen istället stackarn. På kvällen tycktes han återigen lite piggare, men ändå alltför krasslig för att klara av det inplanerade besöket i Vingåker under Lördagen.
Vi var glada över att vi valde att stanna hemma, för igår, Lördag, var han riktigt dålig igen. Han frös, klagade på magont och åt i stort sätt ingenting på hela dagen.
Idag har det varit ungefär detsamma, om än något åt det bättre hållet igen.
Så fort han äter något, vilket han inte gör så ofta och mycket, så får han kramper i magen och måste gå på toa. Ibland tycks det onda försvinna och han kan få lite energi till att leka en stund, men rätt som det är så får han ont och orkar inte riktigt med längre.
Ger honom vadsomhelst han blir sugen på och lyckligtvis dricker han en del, bl.a lite välling.

Tycker sååå synd om min lille plutt och börjar tvivla på att det här rör sig om en vanlig magsjuka.
Har lite funderingar kring om han kan ha fått i sig ägg på förskolan i onsdags och det tänkte jag höra med pedagogerna om i morgon, för att utesluta möjligheten om inte annat.
Annars vet jag inte vad detta kan vara....

Visar han inte på en klar förbättring i morgon så får jag nog ta kontakt med sjukvårdsrådgivningen eller nåt, för såhär kan vi ju inte ha det.

Förstoringar och pyssel

Nu var det länge sen jag skrev något. Tiden bara går och jag har varit rätt trött på sistone, så bloggandet har inte varit prio 1.

Men faktiskt så var barnen friska i en och en halv vecka innan magsjukan slog till igen i förrgår, så jag har förhoppning om att det går åt rätt håll så småningom :).

I ett tidigare inlägg för ett par månader sedan bad jag om lite smakråd och synpunkter på vilka bilder jag skulle förstora på Emma. 

Dessa blev det:

Jag har fotograferat av förstoringarna utan blixt för att inte få reflexer, så därför ser de lite blåaktiga ut i tonen. I verkligheten är bilderna varmare och mer färgrika. 

Det var inte helt lätt att bestämma sig, så därför har det tagit lite tid, men nu är de framkallade och klara. Ska visa hela resultatet på väggen sen när vi fått upp alla bilder.

När jag ändå höll på att framkalla och beställa bilder, så passade jag på att ta ut nya bilder till Emmas "familje-snurra" som hon har på förskolan. Den första hon hade, som jag gjorde under inskolningen, älskade hon verkligen. När jag lämnade henne gick hon direkt och hämtade den och varje dag då vi skulle hem så var den antingen i handen eller på golvet bredvid. 

Den var rejält använd och jag tror pedagogerna även lagade den en gång.

Tyvärr hamnade den olyckligt under ventilationsskåpet en dag och det gick inte att få fram den, så nu har hon varit utan i flera veckor.

Det har verkligen inte gjort något egentligen, för hon är så trygg på förskolan ändå, men eftersom hon tyckte så mycket om den så bestämde vi att hon skulle få en ny.

Den har jag hursomhelst knepat med i dagarna och resultatet blev följande:

Framsidan

Baksidan

Även dessa bilder ser varmare ut i verkligheten och jag hoppas nu att den blir lika poppis som den 1:a. Den ska bara lamineras innan Emma själv får den i sina händer, för annars är den nog smulor på ett par dagar :).

Till sist vill jag bjuda på en bild som Wilma tagit på sig själv. Just här påminner hon väldigt mycket om en person som också varit 8 år en gång i tiden, typ 1982. Vem kan det vara?

Kiss och sjukstuga

Jahapp! Så tog sportlovsveckan slut då, eller iallafall nästan.
Såhär har den sett ut hitills:
Måndag - Wilma vaknar med skyhög feber, mår illa, knappt någon röst och har svårt att andas. Niklas vabbar, jag går till jobbet. Läkarbesök på kvällen som resulterar i ny PC-kur för W.
Tisdag - Vabbar. Ägnar hela förmiddagen åt att vätska upp W som verkar rejält slö av vätskebrist. Det blir framgångsrikt och hon både äter och dricker OK innan dagen är slut.
Onsdag - Jobbar. Niklas vabbar W som börjar bli bättre.
Torsdag - Semester. Wilma helt OK bortsett från hosta och lite snor. Beslutar efter vånda att släppa iväg henne på den sedan länge inplanerade båtresan med bästis-grannen och dennes föräldrar. När hon åkt så kroknar Oskar. Han blir supergnällig, jag blir super-irriterad. Får ett erbjudande om att hänga med till Barnens hus som har kvällsöppet och blir jättetacksam då Niklas tycker det är Ok att vi möts i dörren och jag åker iväg. Botaniserar bland barnvagnar och blir på mycket bättre humör.
Fredag - Oskar rosslar och väser likt Darth Vader. Kan inte riktigt komma på någon lämplig aktivitet men vägrar samtidigt sitta hemma en hel dag till. Det blir till slut ett biobesök för O och mig, medan min snälla mamma tar hand om Emma. W kommer hem. Alla barn utom Emma hostar, rosslar, rasslar och låter. Skitkul!

Det blev ett ganska bra slut på veckan ändå. Wilma kom iväg på båtresan hon sett fram emot (och allt hade gått bra) och Oskar fick göra något lite extra han med, trots sviktande humör och hälsa.
Helgen hoppas jag blir lugn och ett avslut på sjukdomar och förkylningar vore önskvärt.

En kul grej som Emma har börjat med är att hon vill gå på toaletten. Jag har haft som vana en längre tid att då och då erbjuda henne att sitta på toaletten med den lilla toasitsen på, och det har varit en rolig grej med syfte att avdramatisera det hela.
Nu hör det ju till saken att vårt yngsta barn gärna alltid vill göra precis som vi andra. Dricka ur glas och äta på flat tallrik med stor kniv och gaffel har hon gjort ett tag nu. Hon vet också hur man sätter igång tvättmaskinen och vill gärna hantera hushållsmaskinerna i köket. Kort sagt så kan hon det mesta den lilla damen.

Nu har hon alltså börjat att vilja använda toaletten. Varje gång de senaste dagarna då vi har gått in på toan, eller då någon annan suttit där, så säger hon "tssss, tssss" hämtar hon sin lilla toasits och bär fram pallen. Sitsen lägger hon dit så galant och sedan kliver hon upp på pallen. Men kort i rocken som hon är får man hjälpa henne sista biten upp på själva toaletten. När hon väl sitter där så säger hon sitt kissljud "tssss, tssss" och känner efter om det kommer något. Sen kliver hon ner, tar undan sitsen och går därifrån.
Än så länge har hon inte uträttat det hon ska på riktigt och det är inget jag förväntar mig heller.
Jag bara njuter av se hennes inneboende kraft att vilja kunna göra allt som vi andra gör.


Den största lärdomen Emma har givit mig är faktiskt att jag som förälder kan utmana henne att prova saker jag från början inte tror att hon klarar av. Insikten om att hon kan mer än jag anar, får mig att fundera på hur mycket hon kan egentligen bara men ger henne förutsättningar.
Nästa utmaning som hon börjar visa intresse för är påklädning. Jag hoppas att jag kan ge Emma den tiden det tar för att komma på hur man klär sig själv.
Med syskonen har jag tyvärr varit lat och många gånger hjälpt till i onödan, för att det ska gå snabbt, fast jag vet att de kan.
Men detta blir en annan historia.....:)

Apropå vagnar...

Vet ni hur gärna jag vill ha den här vagnen?

bild lånad från Emmaljunga

Jag har varit inne på Emmaljungas Scooter ganska länge, men maken vill hellre ha Brios Race utifall vi nu ska ha en sådan här vagn. Jag tycker Scootern både är snyggare och ser mer komfortabel ut är Racern. Men Racern är något lättare och blir något plattare ihopfälld än Scootern. 

Vem vinner, vem försvinner?

Skaffar vi oss en sån här vagn så har vi dock ingen anledning att ha kvar City crossen.

Tur man kan fundera ett tag till :).

Det här var sista inlägget om vagnar....på ett tag!