torsdag 31 mars 2011

Ska jag skratta eller gråta?

Idag på eftermiddan, när det var som mest full rulle på jobbet, så ringer en av pedagogerna från Emmas förskola och meddelar......jovisst, att hon är sjuk naturligtvis!
JAG BLIR GALEN!!!

Helt allvarligt så orkar jag inte med mer sjukdomar nu. Det går fan bara runt!
Tycker synd om mig själv som aldrig får jobba (och jo, vi delar lika på vab i den mån det går, men just nu är Niklas inne i en hektisk fas på sitt jobb då han behövs mer än annars, därav den tillfälliga snedfördelningen).
Tycker också synd om mina kollegor som aldrig får ha mig där.
Men mest synd är det om mina barn som denna vinter verkligen turas om att vara sjuka.

Vi har betat av det mesta vid det här laget; magsjukor, urinvägsinfektioner, allergireaktioner samt etthundrasjutton virus.... och vad som erbjuds denna gång vet jag ännu inte. Feber är symtomet än så länge samt en öppen kran som droppar.....nej, rinner i ansiktet.

Ja, ja, det här går också över - this too shall past - men det börjar onekligen bli drygt nu.

Piggar upp stämningen här lite med trevliga bilder från veckan som varit.

Bakdag! Vi bakar smiley-kakor :)



 En morgon vid frukosten började Emma lägga yoghurt
på sitt huvud. Bara sådär! Knasungen min :)


Cleo och Oskar, för dagen matchande klädda, 
rockar loss på keyboarden!


 Så till sist - Dags att deklarera!!




Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om vår. I morgon är en annan dag i vab-fabriken ;).

2 kommentarer:

Jessica sa...

Ja du vet att jag är lika less som du, vad är det med den här vintern:( Krya på Emma nu så att våra eftermiddagsträffar kan bli mer frekventa som de brukar vara! Och vilka fina bilder, man riktigt ser hur kul de har (allra helst Emma, konstigt att det är okej att ha kladd på huvudet men inte på händerna. Sötnosen:)) Kram på er

Hanna sa...

Jag tror egentligen mest att det är att våra förutsättningar är olika som får oss att resonera olika. Jag tänker framtidstaktiskt främst - att jag måste hunnit få en vettig SGI tills den dag jag hunnit övertyga Henrik om att vi ska ha fler barn. Skulle jag gå på föräldraledighet just nu får jag bara 80% av 80% av min heltidslön och det känns inget roligt. Sen räknar jag även med att Henrik blir arbetslös från 1 juli och ett tag framöver och det innebär ju att han kan umgås med Tesla när jag jobbar och då gör det inte så mycket för hennes del om jag jobbar heltid.

Skulle jag få välja mitt schema själv skulle jag börja 7 varje morgon och då hinna prata med kollegor och ha planeringstid. Som det är nu börjar jag 9 alla dagar utom en och då är det full rulle så fort jag kommer. På eftermiddagarna vill jag egentligen inte sluta en minut senare än jag gör idag (16 oftast), så det är där mina våndor kommer in angående att arbeta heltid. Det känns som 90% egentligen skulle vara det bästa för mig just nu, om jag inte tänkte så taktiskt. Det är svårt att planera när framtiden är oviss, så då är det bäst att testa heltid ett tag, tänker jag.