Paketkalender på Brånns vis

I år fick barnen välja om de ville:
1) Ha paketkalender som för två år sedan, då de öppnade ett paket varje dag innehållande någon liten sak.
Eller.....
2) Ha leksakskalender som förra året, typ Littlest Pet-shop eller Lego, med en liten ytte-pytte pryl under en lucka.
Paketkalendern vann!

Så i sista momangen har nu prylar av olika slag inhandlats, både vettiga bra-ha-saker och lite slit-och-släng pryttlar som kommer att försvinna spårlöst inom en vecka :).
Det var Niklas som fick det ärofyllda uppdraget att köpa grejer och han lyckades mycket bra tycker jag!

Kalendern då? Behövs inte! Inte när man har ett fint trappräcke att hänga presenterna i. Kul tycker barnen det är att leta efter rätt siffra bland "sina" paket :).

Fler paket kommer upp i dagarna, så att hela trappen kommer att prydas av paket i olika former och färger!

Idag har Wilma fått hjälpa till att måla i sitt rum. Kladdigt värre blev det till slut, men det var en rolig stund! Det kommer att bli så fint när det är klart! 

Inlevelse och sann glädje :)

Nu är det snart sängen som gäller så att jag orkar jobba min extrema dag i morgon, 8-13!! Hur ska det gå? ;)

Proffsfoton

Jag har ju glömt att visa några av de foton som min goa granne Tessan tog på Emma förut.
Det är bra med fotokunniga grannar som behöver övning för sin kommande fotostudio. Klart man är behjälplig med fotomodeller, speciellt eftersom jag har tre oerhört vackra sådana :).
Den här gången var det Emma som fick stå modell. Dels för att jag ville ha ett 1-årsporträtt, då vi inte hann med fotograferingen på ÖF, men också för att Tessan skulle få något riktigt klurigt att öva på.
Hon fick en utmaning vill jag lova, men resultatet blev superfina bilder, trots ett objekt som aldrig var still!

Se bara:

Det var några av bilderna :).

Det är svårt att välja, för egentligen vill jag ju visa dem alla, men dessa var de som jag tyckte var särskilt fina.

Sjukling!

Idag efter lunchen ringde de till mig på jobbet från Wilmas skola och berättade att hon hade astma och inte alls var i något vidare skick. Blev inte jätteförvånad då hon lät lite "kruppig" i morse, men jag trodde nog det skulle gå över.

Till saken hör att Wilma inte längre alls har så mycket besvär med sin astma. I år tror jag inte hon har behövt använda medicinerna en enda gång faktiskt. Det är inte så konstigt då att man glömmer bort inför den här årstiden att kolla upp så att mediciner finns tillgängliga, hemma eller på recept. Känns ändå lite klantigt!

Eftersom hon uppenbarligen har problem med kylan och även brukar kunna få problem på natten, så har jag sett till att vi får komma och träffa en läkare och få nya recept redan ikväll. Förhoppningsvis går natten bra så hon är piggare i morgon. Just nu är det en liten blekfis som ligger och sover i soffan bredvid mig.

Får se om det blir årets första VAB dag i morgon?

Rummet

Såhär ser det ut nu, innan målning och slutinstallationen av elen.
Golvet är täckt av skyddspapp, men under ligger det likadant ek-laminat som i Oskars och Wilmas nuvarande rum. Detta golv ska även läggas i hallen så småningom.

Från utsidan. Färg, balkong och delvis underpanel saknas.

Från dörröppningen in mot rummet.

Ett rum med utsikt!

Balkongdörr och dörr ut mot hallen.

Från hallen sett. Det igenspacklade hålet efter fönstret

ska slipas och målas tillsammans med resten av väggen.

Som sagt, det som återstår är lite spackling (vilket jävla skitgöra by the way) och sen ska tak och väggar målas. Taket blir vitt (takpanel så småningom) och väggarna lila och svarta!
Om allt går enligt planerna så tror vi att Wilma kan flytta in första helgen i december. Men det hänger också på elektrikern, som inte kan göra sitt jobb förrän vi är helt klara och han ska ju ha tid.
Sen får vi ta en helg var fram till jul och byta rum, så kanske alla har rätt adress efter jullovet åtminstone :).

Bröllopsdag!

Idag var det 11 år sedan vi gifte oss.
I ett vinterfrostigt landskap, på Steninge slott i Märsta, sa vi ja till varann och hade sedan en fantastisk kväll med nära och kära.

Idag har det inte varit fullt lika romantiskt.
Jag har slipat spacklade väggar tills jag var vit av damm och Niklas veckohandlar med småbarnen i sällskap.
Kvällen har dock säkert lite mys och gottis att bjuda på. :)

Första 5-6 åren var vi duktiga att uppmärksamma vår bröllopsdag. Vi turades om att anordna något trevligt, som middag, teater eller både och.
Nu håller vi oss till de riktigt jämna årtalen och nöjer oss för det mesta med att uppmärksamma i det lilla :).

Förra året, på 10-årsdagen, firade vi med att vara nyblivna 3-barnsföräldrar. Det är stort!

I morgon tänkte jag försöka fota rummet i dagsljus så att ni får se hur det ser ut nu, precis innan själva slutresultatet. Har slarvat lite med att fota på slutet, men å andra sidan är det mest smådetaljer som det har fixats med.
Det som återstår nu är lite mer spackel, lite med slipning, målning av väggar och tak. När det är klart ska elektrikern koppla in värmeslingorna, montera väggutag och strömbrytare. Sen ska golvlister spikas fast och ......KLART!!
Inflyttning innan lucia? Ja tack!

I morgon

I morgon börjar jag jobbar igen efter en underbar, fantastisk och trivsam föräldraledighet. Min längsta - av syskonen den kortaste.
Vi har aldrig haft inskolning med ett barn som blott är 1 år och 3 dagar när förskolestarten är ett faktum.
Måste ändå säga att det gått över förväntan bra, trots krasslig mamma.
Emma är nog den av barnen som varit minst brydd av att bli lämnad. Hon tar bra kontakt med pedagogerna och vågar ta för sig bland de andra barnen och det tycker jag känns tryggt.
Visst kommer det säkert att komma bakslag då vardagen är ett faktum, men såhär långt känns det vädigt bra och jag hoppas känslan håller i sig.
Lite bra känns det att jag kommer att jobba endast 75%. Det märks på schemat, precis som jag ville! Det märks tyvärr i lönekuvertet också, men det är smällar man få ta!

Jag tycker det ska bli spännande att jobba igen. Jag ser fram emot att träffa mina kollegor och alla härliga barn.
Av sekretesskäl  kommer jag inte blogga så mycket om mitt arbete. Det blir mest väldigt ytliga beröringar av betydelselösa ting isåfall. Mitt arbete är en stor del av mitt liv, en del som jag tycker väldigt mycket om och som jag ständigt växer i. Men då jag är omgärdad av en stark tystnadsplikt så blir det automatiskt väldigt tyst kring den delen av livet som berör mitt jobb.

Väskan är nu packad och barnens saker förberedda.
I morgon är en annan dag, en ny dag, ett nytt liv.

Jag är redo!

Matkassar och klätterapor

God kväll i stugorna!
Det tycks som att den här ondskefulla sjukdomen börjar släppa sitt grepp om mig så sakteliga, men fort går det inte. En förkylning har toppat eländet dessutom, men den känns som en baggis i jämförelse.

Vi har ju sagt upp abonnemanget på Linas matkasse. Jag tyckte idén var bra och är glad att jag gav den en chans, men för barnen blev omställningen för stor och av 9 maträtter var det endast 2 som barnen tyckte var ätbara. Lite för dålig statistik för att slänga ut ytterligare pengar på.
Jag känner dock att det underlättar att få färdiga recept på bra och nyttig mat, så att man får inspiration och variation även i vardagen. Nackdelen med Linas matkasse upplever jag är att man inte får välja någonting själv. Du får en veckas meny med recept och ingredienser, betalar 750 kr och kan bara hoppas du får valuta för pengarna. Vi fick det inte eftersom hälften av maten á ca 375 kr, åkte i soporna. Den klara fördelen är att du varken behöver tänka, handla eller bära hem, bara ta emot och packa upp!

Nu tror jag att jag har hittat ett bra alternativ:

Maxikökets veckomenyer! Finurligt utformade veckomenyer (må-tors) med recept och bild på rätten. Tycker man att hela veckans förslag i foldern låter smarrigt så vänder man på den och har hela inköpslistan på baksidan. Bara att plocka ner i sin kundvagn eller kasse, pricka för och betala. Fabrikat och märke väljer man själv (bra om man har allergiker i familjen, vilket inte Linas tar hänsyn till).

Vill man inte köpa för en hel vecka så finns enstaka menyer att plocka på sig. Även speciella helgmenyer (fre-sön) fanns att välja på.

Till min stora glädje finns även kategorin "minihuset - lekfulla familjefavoriter". Barnanpassat... Yes!!

Så, den dan man bara inte orkar tänka eller har någon fantasi alls, eller bara känner för att pröva något nytt, så kan man slinka förbi maxikökets hylla i butiken och roffa åt sig en meny och handla utifrån den.

Bäst av allt är att man får välja själv! Me like :).

Något helt annat....

Vi har en apa här hemma, en kätterapa! Hon når allt nuförtiden och är tillräckligt smart för att veta hur man möblerar om genom att putta runt stolar och pallar, för att placera dem där man kan klättra upp och nå något spännande!

Mamma behöver nog hjälp här vid spisen!

Alla skor är bortplockade (slängda), så nu kan 

skohyllan klättras på.

Datorn är det mest spännande som finns tycker Emma.

Och upp till den kommer hon utan större svårighet.

Förutom att hon tar sig upp till köksbänkarna, köksbordet, soffan, skohyllan mm, så tar hon sig även upp på toalettlocket i badrummet och kan därmed roa sig med tvålar, tandkrämstuber, nagelsaxar och annat roligt :).

Som ni förstår så går det inte att lämna den här galningen utan uppsikt en enda sekund. Hon har redan fått prova på hur det känns att ramla ner från pallen, soffan och toalettstolen.

Samtidigt tycker jag att det ligger så mycket i begreppet, som för övrigt gör sig bäst på engelska språket, "learning by doing". Så det är såhär hon måste få hålla på, tills hon har lärt sig det hon strävar efter!

Ibland har man änglar omkring sig

Läkaren jag träffade igår var bra och förtroendeingivande. Fast han gav mig ett tvetydigt råd som jag blev tvungen att få en second opinion om.

Han rekommenderade absolut att jag inte skulle amma alls på det infekterade bröstet under 5 dagar minst, utan pumpa så ofta jag kunde och se till att bröstet tömdes ordentligt regelbundet.
Det är ju bara det att ingen pump i världen är lika effektiv som barnet själv att tömma och om det nu är det viktiga så förstod jag inte vitsen med att avstå från amning.
Han kanske tyckte att jag skulle låta såret få en chans att läka, och visst gör det fasansfullt ont att amma just nu, men jag har å andra sidan haft värre sår som jag ammat med och som läkt fint ändå.

Väl hemma kollade jag olika sajter på nätet i ämnet, där det uteslutande rekommenderades att fortsätta amma som vanligt, trots infektion.
Ringde även upp min kära vän Kaisa som jobbar på BB och som är suverän att konsultera i just amningsfrågor. Hon var dock lite osäker på just Mastit, som hon inte stött på så ofta, men tillsammans kom vi nog fram till att fortsatt amning borde vara det enda rimliga.

Idag, på väg till jobbet, ringer kära vännen upp och frågar hur det är och hur det har gått. Hon säger att hon ska fråga de mer erfarna barnmorskorna på jobbet under eftermiddagen vad de säger och sen ringa tillbaka till mig :).
För ett tag sen ringde hon från jobbet, där jag under fikarasten tydligen varit samtalsämnet, och berättade att alla experter på området, dvs barnmorskorna, var rörande överens om att jag skulle fortsätta amma som vanligt.
Så nu kan jag ta det lugnt och bara amma på, med experters råd i ryggen.

En annan ängel idag var ingen mindre än Wilma (och lite hennes pappa), som åkte upp till ICA maxi och köpte en sjal i tröst-present åt sin krassliga mamma. Allt under hård sekretess.
Jag var nämligen lite avundsjuk på en sjal hon köpte åt sig själv förut, så nu såg hon till att jag fick en likadan, fast en annan färg :).
Gullunge!!!

Tuffa dagar

Ja, livet är inte alltid en dans på rosor.
Har genomlidit några riktigt tuffa dagar och får lov att plågas ett par dagar till. Sen hoppas jag att det vänder!

I fredags fick jag plötsligt ont i ena bröstet då jag ammade. Ammar ju inte supermycket längre, men några gånger på natten och ett par gånger om dagen blir det.
Såg att jag förmodligen fått ett litet bitmärke av Emma på bröstvårtan och kopplade smärtan till det.

I lördags var vi till Uppsala och handlade en del till nya rummet. Det blev golv, spackel, målarfärg och lite annat.
Kände av bröstet hela tiden som bara gjorde ondare och ondare. Under kvällsamningen trodde jag att jag skulle svimma av smärta och tårarna rann och rann.
Insåg nu även att jag var lite svullen och att såret börjat vätska sig.

På söndagen vaknade jag med huvudvärk och feber. Låg till sängs större delen av dagen, men kravlade mig upp fram emot kvällen efter att ha fått i mig ipren. Började nu på allvar misstänka att jag fått en infektion in i bröstet och planerade att ringa doktorn på måndagsmorgonen.
Fast igår måndag mådde jag betydligt bättre. Svullnaden fanns där och smärtan i bröstet likaså, men sjukdomskänslan var i princip borta. Jag var ju själv med baren hela dagen också och hade väll egentligen inte tid att känna efter....tills på kvällen när barnen somnat och Niklas var hemma igen.
Då fick jag feber och frossa igen och nu upptäckte jag även en rodnad uppe på bröstet.

Så i morse stod saken klar. Jag måste till en läkare och hade turen att få en tid på eftermiddagen.
Men....det går inte att var sjuk samtidigt som man skolar in ett barn på förskolan, eller samtidigt som värsta vinterstormen bryter ut och jag inser att vinterdäcken måste på.
Ipren och Alvedon stavas lösningen!

Min diagnos blev inte helt oväntat Mastit. En infektion i bröstet som nu ska behandlas med penicillin och smärtstillande under 10 dagar.

När läkarbesöket var över, däcken blivit bytta, Wilma hemhämtad från kompis, Oskar och Emma hämtad från mormor och morfar, pulkapremiären överstökad, Niklas hemkommen, middagen lagad och uppäten.......DÅ slog den till med kraft, febern och frossan.
Har legat i soffan sedan dess men ska nu krypa upp och värma sängen med min febriga kropp.

Det är lustigt att kroppen bara fixar vissa saker utan större problem, trots att värsta infektionen rasar i den. Fast sen känner den på något märkligt sätt, när mina förpliktelser är över och Niklas är hemma, att den kan ge upp en aning och låta försvaret jobba.
Det är ingen slump tror jag att jag faktiskt mått bättre då jag varit själv och måste genomföra vissa saker, för att sedan krascha när inga krav längre finns.

En mystisk plats den där kroppen....som nu ska få vila och bli frisk!!

Inskolning och storbesök!

Igår började Emma på förskolan!
Förskolan hon ska gå på tillämpar traditionell inskolning, dvs man är där någon timme i början bara för att sedan utöka tiden succesivt under en 14 dagars period. Nya tidens inskolningar börjar ändå bli mer populära, där man tillbringar hela dagar från början och där inskolningen är överstökad på 3-5 dagar.
Vilken metod som är bäst låter jag vara osagd, men från att tidigare i stort sett tagit helt avstånd från den nya varianten, så har jag nu åtminstone förstått syftet och reflekterat över att den tom kan vara att föredra i vissa sammanhang.

Hursomhelst så går det bra med lilla Emma. Hon är nyfiken och går runt och kikar på det mesta. Hon söker aktivt kontakt med pedagogen och hittills har favoritleksakerna varit; en gunghäst, lära-gå-vagnen och bilarna. Idag hittade hon målarrummet och gav sig genast på färgpennorna som stod framdukade. Fast hon plockade mer än ritade, men det är ju OK när man blott är 12 månader gammal :).

Efter inskolningen hämtade vi Oskar och begav oss hemåt för att invänta besök av Mirka. Hon kom lagom tills jag hade röjt undan efter morgonbestyren och hade med sig 8 av 10 barn :).
Vi åt lunch och fikade tillsammans och sammanlagt var här 11 barn. Måste ändå säga att det både varit mer livat och blivit mer stökigt med betydligt färre barn, så det gick över förväntan bra.
Extra roligt var det att Oskar, som vanligtvis inte släpper loss tillsammans med barn han inte känner så bra, lekte och tycktes ha väldigt roligt tillsammans med Mirkas grabbar.
Idag var det också bra att äga en ovanligt stor samling av div cyklar, bilar och annat, som barnen roade sig med utomhus.
Tack Mirka för ett trevligt besök!
Wilmas kompis Jennifer valde att stanna kvar en extra stund och leka, vilket uppskattades då de inte setts på nästan 2 veckor. Mycket att ta igen :).

Niklas kom hem tidigt idag och det gillar vi, allihopa!
Wilma och Oskar var så söta ikväll då de satt tillsammans vid köksbordet och spelade Panfu. Wilma försökte få Oskar att chatta, dvs hon talade om vad han skulle skriva och bad mig skriva det och sen fick jag läsa det hon skrev och svarade, varpå hon på nytt talade om vad han skulle skriva :).
Gullungar!

Lite bilder från dagen:

Wilma och Jennifer äter korv

Alice, Emma och Benny vid bordet. Mirka med

lilla Nellie bakom.

Oliver käkar korv i bilen. Thor gömmer sig (tog säkert

3 bilder och på varje drog han ner skynket precis :))

Full aktivitet!

Alice och Emma

Oliver och Thor igen. Selina sitter i snurrfåtöljen och 

ville inte vara med på bild.

Oliver, Oskar, Viktor och Thor trampar runt

Benny tog barnens kamera och dokumenterade flitigt.

Ska bli roligt att tömma den sedan!

Lilla Nellie som faktiskt börjar bli ganska stor :)

Mirka med Nellie och Oliver.

Den enda av Mirkas barn som inte kom med på bild med min kamera var Selina, men jag misstänker att det finns gott om foton på henne i barnens kamera som Viktor, Benny och även Selina och Alice fotade flitigt med.

Här spelas det panfu på kvällskvisten.

Emma plockar ur diskmaskinen mamma just fyllt.

Pappa hjälper till lite.

Koncentration.

Det kan vara så att jag har de sötaste barnen i hela

universum.....jo, så är det!

Ett rum!!

Vi har ett rum till! Ett rum med väggar, tak, fönster och dörrar :).
Ett rum man kan gå in och ut i inifrån huset utan att frysa nacken av sig. Visserligen saknas lite spackel och målarfärg, lite dörr-och fönsterfoder och golv. El-Olav har inte gjort installationerna riktigt klart ännu heller, men vi har ett RUM!!
Nu ska vi försöka hinna spackla tak och väggar innan måndag då killarna kommer tillbaka. KANSKE hinna måla också, vi får se.
Sen ska vi ta ställning till om vi ska ha golvvärme eller inte. Det måste vi göra snart, så vi kan meddela el-Olav ganska omgående, då han isf måste synka det jobbet med Bandusia...som ska lägga golvet...som vi ska köpa!
Pust!
För min del lutar det åt golvvärme hursomhelst. Niklas ska bara övertygas han också!

Ett upplyst rum i skymningen!

Från sidan

Från allrummet. Innerdörr istället för balkongdörr.

Wilma inne i rummet (som börjar bli varmt).

Det är spännande att få nytt rum!

Lite mer spännande att dessutom se det byggas.

Från fönstret. Balkongdörr och dörr ut i allrummet.

Hon får fin utsikt!

En nöjd tjej har inspekterat färdigt!

Det som återstår då är lite småfix. Vi har tillsammans med byggfirman kommit överens om att de inte bygger balkongen just nu. De ska nämligen börja om och göra samma jobb hos en familj vi känner på gården nedanför oss, och de behöver komma igång där innan vintern är ett faktum. Vi kände att vi inte kunde kräva en balkong pronto, då den faktiskt inte kommer att användas under vintern, men vi hoppas att den kommer upp så snart efter vintern som möjligt. Målningen kanske också dröjer, beroende på väder.

Vi är glada att åtminstone ha ett funktionsdugligt rum inom någon vecka. Det är stort!

Ett-års kalas!

Så var kalasdagen över och ettåringen lever vidare som om inget har hänt :).
För oss andra betyder själva födelsedagen lite mer däremot. Förutom att vi inte har en bebis här i huset längre, utan en ståtlig ettåring, så betyder det att inskolningen på förskolan kommer närmare. På onsdag är det dags!
Det betyder också att jag ska tillbaka till jobbet snart, om prick 2 veckor är det dags för det.

Det blir nya rutiner och en ny tillvaro inte minst för Emma, men också för Wilma som kommer att börja på fritids igen. Jag ska ju inte jobba mer än 75%, så det blir inte så mycket tid på fritids för henne och jag gissar att hon ganska snart kommer att välja att gå hem själv, men det är skönt att veta att hon har en plats utifall.

Så lite bilder från kalasdagen:

Ja må hon leva!

Är det så här man gör alltså?

Prövar nya bilen

Presenterna

Uppvaktas av storfamiljen på eftermiddan

Det här var märkligt tyckte Emma

Tårtor!

I famnen på storasyster när alla sjunger.

Syskonen får hjälpa till att blåsa ljuset.

Tårtan var god tyckte Emma!

Emma och storkusinen Isabella.

Moster Sane, mormor, morbror Totte och morfar.

Den här fick lysa under kvällen

Bus med moster Karin

En trött Emma myser i mormors knä.

"Jag vill ha det där du har för ögonen mormor"

En trött nybliven ettåring somnade sedan snabbt i sängen.

Tack familj och vänner som uppvaktat och skickat Grattishälsningar till vår lilla tjej. Ingen nämnd, ingen glömd...