Tuffa dagar

Ja, livet är inte alltid en dans på rosor.
Har genomlidit några riktigt tuffa dagar och får lov att plågas ett par dagar till. Sen hoppas jag att det vänder!

I fredags fick jag plötsligt ont i ena bröstet då jag ammade. Ammar ju inte supermycket längre, men några gånger på natten och ett par gånger om dagen blir det.
Såg att jag förmodligen fått ett litet bitmärke av Emma på bröstvårtan och kopplade smärtan till det.

I lördags var vi till Uppsala och handlade en del till nya rummet. Det blev golv, spackel, målarfärg och lite annat.
Kände av bröstet hela tiden som bara gjorde ondare och ondare. Under kvällsamningen trodde jag att jag skulle svimma av smärta och tårarna rann och rann.
Insåg nu även att jag var lite svullen och att såret börjat vätska sig.

På söndagen vaknade jag med huvudvärk och feber. Låg till sängs större delen av dagen, men kravlade mig upp fram emot kvällen efter att ha fått i mig ipren. Började nu på allvar misstänka att jag fått en infektion in i bröstet och planerade att ringa doktorn på måndagsmorgonen.
Fast igår måndag mådde jag betydligt bättre. Svullnaden fanns där och smärtan i bröstet likaså, men sjukdomskänslan var i princip borta. Jag var ju själv med baren hela dagen också och hade väll egentligen inte tid att känna efter....tills på kvällen när barnen somnat och Niklas var hemma igen.
Då fick jag feber och frossa igen och nu upptäckte jag även en rodnad uppe på bröstet.

Så i morse stod saken klar. Jag måste till en läkare och hade turen att få en tid på eftermiddagen.
Men....det går inte att var sjuk samtidigt som man skolar in ett barn på förskolan, eller samtidigt som värsta vinterstormen bryter ut och jag inser att vinterdäcken måste på.
Ipren och Alvedon stavas lösningen!

Min diagnos blev inte helt oväntat Mastit. En infektion i bröstet som nu ska behandlas med penicillin och smärtstillande under 10 dagar.

När läkarbesöket var över, däcken blivit bytta, Wilma hemhämtad från kompis, Oskar och Emma hämtad från mormor och morfar, pulkapremiären överstökad, Niklas hemkommen, middagen lagad och uppäten.......DÅ slog den till med kraft, febern och frossan.
Har legat i soffan sedan dess men ska nu krypa upp och värma sängen med min febriga kropp.

Det är lustigt att kroppen bara fixar vissa saker utan större problem, trots att värsta infektionen rasar i den. Fast sen känner den på något märkligt sätt, när mina förpliktelser är över och Niklas är hemma, att den kan ge upp en aning och låta försvaret jobba.
Det är ingen slump tror jag att jag faktiskt mått bättre då jag varit själv och måste genomföra vissa saker, för att sedan krascha när inga krav längre finns.

En mystisk plats den där kroppen....som nu ska få vila och bli frisk!!