Hos barnmorskan idag kunde det konstateras att bebis nu har vänt sig med huvudet ner. Det känns skönt, inte minst kroppsligt, då det har varit smått obekvämt stundtals med en bebis på tvären. Är nu i v.31, så det går framåt....om än sakta.
Nästa Torsdag ska jag på en läkarkoll för att se att inte livmoderhalsen blivit påverkad av mina smmandragningar. Samtidigt ska det då skrivas en remiss till förlossningen på KS, dit jag ska få komma och prata med en förlossningsläkare om mina tidigare förlossningar och min nuvarande oro, samt göra en förlossningsplanering.
Oron bygger lite på att jag helt enkelt är rädd att förlossningen ska gå för snabbt. Mina tidigare förlossningar har haft något av racerkaraktär, vilket gjort att varken jag eller barnen mått särskilt bra direkt efteråt.
Är dessutom rädd att Niklas inte ska hinna hem, att jag ska vara ensam med barnen osv osv, när det väl sätter igång.
Förhoppnigsvis får jag tid för en planerad igångsättning, där såväl jag som barnmorskorna kan ha kontroll över situationen och jag slipper gå och oroa mig tiden som är kvar.
Om detta nu skulle bli verklighet, vilket är högst troligt, så innebär det att vi kan ha bebis hos oss om ca 6 veckor. Det är ju typ snart!!
Tiden går framåt.....trots allt.
1 kommentar:
Oj va snart! Det känns ju som igår du berättade att ni skulle ha bebbe:) Håller tummen för att allt går som önskar, oro är INTE kul1
Kram på er från längre ner på gatan
Skicka en kommentar