Skolstart och ensamma dagar

Så har dagen kommit, då W på allvar tagit klivet in i skolvärlden. Första klass!
Vem minns inte den allra första skoldagen? Jag tror det är en dag, som hos de allra flesta, sitter djupt inrotat i minnet på ett eller annat sätt.
På Wilma märktes det igår att det var en märkvärdig dag, alla "gamla" kompisar, samma entré, samma hyllor, men ändå så annorlunda.
Idag när jag lämnade henne utanför klassrummet så hoppade hon in och hade knappt inte tid att säga hej då. Det var lycka, förväntan och nyfikenhet som speglades i hennes ansikte.
Jag hoppas så innerligt att det kommer gå bra för min tjej i skolan alla de år hon har framför sig. Det ska bli så spännande att få följa hennes resa, att få hjälpa och stötta henne när det behövs och inte minst att själv få nya kunskaper. Jag undrar vad hon kommer att lära mig?

Själv har jag numera alldeles ensamma dagar för mig själv, vilket känns konstigt och lite jobbigt. Jag kan ju inte göra mycket annat än att vila och November kommer ju till slut. Men just nu vet jag inte hur dagarna ska fyllas riktigt. Det saknas en innehållsförteckning helt enkelt!

Idag har jag iallafall varit på jobbet och plockat ihop mina saker, tömt skåpet och lämnat in nycklarna. Stannade över lunch och tog en fika innan jag åkte hem igen. Skönt med lite socialt umgänge!
I morgon gör jag nog inget speciellt, men på torsdag är det barnmorskebesök. Ska bli spännande att se vad som hänt sen sist!