Min värld krymper!

Satt igår och läste min gamla blogg (branns.blogg.se) och gick då igenom de äldsta inläggen då jag var i samma tillstånd som nu, dvs höggravid och rörelsehindrad.
Jag skulle inte ha läst....
Minns med fasa hur jobbigt det var sista veckorna med alla förvärkar och sömnlösa nätter då O låg i magen. Vill inte ha det så en gång till!
Men mina sammandragningar blir tyvärr bara värre och jag inser naturligtvis att jag måste lyssna på kroppen. Det gör dessvärre också att jag knappt kan göra någonting längre. Gå längre sträckor och bära tungt har jag ju inte kunnat ett tag pga fogarna, men nu kan det räcka med en småhandling på ICA för att magen ska dra igång på kvällen.
Blir tokig på att inte kunna göra någonting! Är ju pigg i övrigt, känner inte av fogarna så mycket nu då jag vilar mest hela tiden och får faktiskt än så länge sova på nätterna.
Frustration är bara förnamnet.
Går in i v. 30 i morgon. En fjärdedel kvar bara! Måste stå ut!

Har iallafall snälla vänner som tänker på mig :). Igår åkte snälla Anna från solna ända ut till märsta på kvällen och lämnade en kasse DVD filmer, lite godis och popcorn, som jag kan gotta mig med i soffan på dagarna. Har också en och annan skiftjobbande väninna som kan avvara en bit av sin lediga vardag ibland så att jag får lite vuxenumgänge.
Alla trevliga grannar ska heller inte underskattas. När barnen är hämtade så är vi oftast ute, och då finns nästan alltid någon att prata med.
Det är ju det sociala man trånar efter när man är van att jobba och plötsligt blir begränsad i sin värld.
Sist men inte minst så har jag ju massivt stöd från min käre N, som nästan uteslutande står för all markservice här hemma, trots att han jobbar hela dagarna. Han ser dessutom alltid till att jag mår bra både fysiskt och psykiskt. Han borde få medalj!

Ser fram emot helg nu! Det ser ut att bli vackert väder, så jag hoppas att vi kan vara ute och njuta av det sista som sensommaren har att ge.
På återseende!