söndag 16 augusti 2009

Hästar

Idag ska Wilma börja rida, eller åtminstone prova på innan vi helt bestämmer oss.
Jag är glad att hon överhuvudtaget vill gå nära en häst och vill gärna uppmuntra ett eventuellt kommande hästintresse.
MEN (med risk för att provocera den riktigt sanna hästvännen), jag tycker inte om hästar!
Jag har aldrig gillat dessa fyrbenta varelser. En kort period i min barndom låtsades jag tycka om hästar, mest för att smällta in och inte verka feg.
Utgav mig t.o.m för att vara rätt hästvan(?), under en friluftsdag med skolan i stallet, vilket naturligtvis slutade med fiasko.

Min senaste hästupplevelse var för omkring sisådär 12-13 år sedan, då jag blev medtvingad på en tur med islandshästar. Det skulle vara sååå fantastiskt och med hästar som var såååå lätta att handskas med.
Skräcken var total där i båset då jag tydligen skulle kratsa hovar, borsta och sadla på inför ridturen, vilket jag inte alls var förberedd på.
Själva ridturen gick bra, men då de andra njöt av att guppa fram på hästryggen i solen, så kände jag mest en blandning av likgiltighet och avsmak.

Efter det har jag accepterat att hästar inte är något för mig. Dessutom tycker jag de luktar fasligt illa och jag ser inte alls hur de på något sätt kan vara fina.

Fast vad gör man inte för sitt käraste barn! Naturligtvis får hon nu prova på om det är det som hon verkligen vill göra. Kanske kan jag vänja mig vid att mitt barn vill ägna sig åt något som jag inte alls tycker om. Kanske blir det samma effekt som med sniglarna, dessa slemmiga otäcka kryp som förr fick mig att tappa kontrollen helt, men som jag med lite träning från barnen faktiskt lärt mig hantera riktigt bra.
Det passar sig inte med småkrypsfobi när man är småbarnsförälder helt enkelt :).
Lika lite som det passar sig att ha agg mot hästar om ens barn nu ev. ska bli ridtjej.

Hursomhelt så slipper jag stallet nu under hösten iaf. Känns inte lägligt att gå där med stora magen i vädret, så det blir N som får den äran.
Hur det går återstår att se. Fortsättning följer....

Avslutar med bilder på två lyckliga barn under en kort ponnyridning på skansen för ett par veckor sedan. Dessvärre ser det i dagsläget ut som om lillebrorsan är än mer hästintresserad än storasyster, så det kanske blir han man så småningom får tillbringa timmar och åter timmar i stallet med.



2 kommentarer:

Sara sa...

"...så kände jag mest en blandning av likgiltighet och avsmak." Underbart formulerat. Man ser det verkligen framför sig! Hoppas att det går bra för Wilma i alla fall!

Jag hoppas att även min snigelskräck botas med åren. Det vore inte helt fel! :-)

Anonym sa...

Jag tycker heller inte om hästar,men vad roligt om Wilma tycker det.
Trevligt för Niklas att odla en liten hobby
Vi saknar mycket vår vän Bush
Gubben