Det är ingen ordning på mitt bloggande och jag ber om ursäkt för det till er som ändå går in här emellanåt.
Just nu är jag mest bara trött och lätt oinspirerad. Har svårt att ta tag i saker känner jag....alla de där måstena som hänger över en.
Känslan finns där också.....den där känslan jag beskrev så bra förra året att jag inte ids ta den igen, men ni fattar.
Jag hoppas jag är på banan igen snart, för det här är precis lika tråkigt som jag får det att låta. Ha överseende!
3 kommentarer:
Läste förra året och lika svårt nu som då är det att förstå att du går runt och fattas någon (gillar när Mattis säger 'du fattas mig' efter skallepers död för det är just vad våra bortgångna kära gör, fattas oss...). Du vet att vår dörr står öppen om du vill fly till någon annans 'måsten' ibland. Kram från längre bort på gatan
Fina du....Kram!
Jag känner igen mig. Är också oinspirerad att blogga och det här känns som en sorgsen tid av året. I väder och i minnen.
Egentligen kom jag hit för att säga att jag gillar din kloka kommentar om att reflektera över hur kärleken till jobbet ser ut. Jag brukar göra det ibland, men frågan känns mer viktig när den kommer från nån annan än mig själv. Svar hittar jag hur många som helst, beroende på hur jag vinklar och vrider på det. Jobbet innehåller mycket utmaningar och det är lätt att känna att jag lyckas med det jag vill uppnå. Hemmet/fritiden (som jag hellre jämför jobbet med än nära och kära) innehåller mycket måsten och krav... Men kanske flyr jag även från sorgen efter mamma och att inte ha så många nära och kära utöver den egna familjen kvar i livet.
Skicka en kommentar