Poesi

Igår skrev Wilma dikter med Niklas. Hon var poeten och han skrev ner. Jag ska fråga om jag får lov att publicera en av dem här på bloggen vid tillfälle. Hon har talang!
På tal om dikter så hittade jag en tänkvärd sådan som jag gärna vill dela med mig av. Varsågoda!

Varje vecka har två dagar, för vilka vi inte ska oroa oss.
Två dagar som ska hållas fria från fruktan och farhågor.

En av dessa dagar är gårdagen,
med dess misstag och bekymmer,
dess värk och smärta.
Gårdagen har för alltid passerat bortom horisonten.
All världens rikedomar kan inte göra en enda av våra handlingar ogjord
inte få ett enda av våra ord osagt.
Gårdagen är för alltid borta.

Varje vecka har också en morgondag,
vars börda inte ska tynga oss.
Dess stora möjligheter och små prestationer.
Också morgondagen ligger bortom horisonten. Men också morgondagens sol ska lysa.
Strålande mot en klarblå himmel eller dold bakom en mask av moln
-men den kommer att lysa.
Och till dess den stiger fram har vi ingen andel i morgondagen.
Den är ännu ofödd.

Så återstår då bara en dag. Idag.
Varje människa orkar strida en enda dags strid.
Det är bara när du och jag bär bördan
av dessa två fruktansvärda evigheter- som våra krafter sviktar. Det är inte dagens upplevelser som tynger våra axlar mot jorden
-det är vår känsla av skuld och bitterhet för vad som skedde igår
eller rädsla inför vad morgondagen ska föra med sig.