I väntan på semester!

Det är sommar -  javisst! Men det är ännu inte riktigt semester.
Semester få vi när Niklas blir ledig och det blir han nästa vecka *längtar*.

Under tiden ska vi försöka göra det bästa av tiden och det är inte så svårt i det här vädret. Poolbad på tomten, lek med kompisar och små utflykter förgyller vår tid när Niklas jobbar. 

Veckan som varit har bl.a innehållit:

Ett besök på Steningebadet (egentligen flera, men bilderna är tagna under det 1:a besöket då jag ensam promenerade med barnen ner.....har efter det föredragit Niklas och inte minst BILENS sällskap).

     

      

     

Strandliv!

Helgen har mest bestått i att försöka svalka sig i hettan, så Steningebadet har fått påhälsning av oss både lördag och söndag.

Igår, måndag, åkte jag och Wilma, efter att Niklas kommit hem från jobbet, till Eurostop och frisören där. Efter många turer och flera våndor bestämde sig W till slut att klippa bort en hel del av sitt blonda hårsvall. Det blev riktigt snyggt och jag tror hon känner sig nöjd faktiskt! Framför allt kan hon borsta håret själv på morgonen nu och vi slipper allt trissel-trassel.

Före:

 

Efter:

Idag har vi varit hem till Mirka och barnen för fika- och lekstund. Det var som vanligt trevligt och Wilma fick äntligen leka med sin kompis Jennifer, som vi även fick med oss hem efteråt. Hon sover här inatt och kvällen har bestått ev en massa fniss och upptåg som bara 7-åriga tjejer kan ;).

Från det ena till det andra....

För de som känner mig hyfsat väl så kommer det inte som någon överaskning att jag lider total avsaknad av "gnöna fingrar". Min mamma har gjort tappra försök att förse mig med diverse växter, men har väll (helt förståligt) gett upp tanken på att något grönt ska kunna frodas i det Brånnska hemmet.

Vi har väll själva försökt inhandla växter emellanåt, men även sk. garderobsblommor eller ungkarlsväxter, har inga lysande framtidsutsikter hos oss.

Däremot har en växt klarat sig mirakulöst genom flertal säsonger nu. Sista tiden har den dock skrikit om att få bli omplanterad och vissnat gång på gång, men ändå återhämtat sig efter lite vattning.

Idag möttes jag av den sorgligaste bland växter när jag drog upp persiennen i vardagsrummet. Ja...för att inte kalla den död.

Då plötsligt kändes det jättetråkigt om vår gamle "vän", som överlevt det mesta, skulle gå och dö nu!

Så snabbt fram med den sedan länge inköpta, men likväl oöppnade jordpåsen, för snabb livräddande insats av den stackars växten (nej, jag vet inte namnet på den).

Återstår att se om livräddningen lyckas. Jag tvivlar....

Vad tror ni?